Kevin Morby — Oh My God

Patrik Forshage 00:00 27 Apr 2019

Steg för steg och skiva för skiva har Kevin Morby byggt upp sin status som en centralfigur på den amerikanska singersongwriterscenen, med City Music 2017 som kronan på verket. Åtminstone är den det tills man hör Oh My God, ett ambitiöst dubbelalbum där Kevin Morby släpper de sista resterna av återhållsamhet. 

Temat är uppenbart redan i albumtiteln. Nu är det dags att ta sig an Det Största, med reflektioner över Existensen och Det Större Syftet. Eller åtminstone sådana metaforer, för hur intresserad Kevin Morby än är av att utforska religionens narrativ så är han inte det minsta religiös. “I tried to pray but I didn’t know what to say, so just mumbled some names and hope they’re ok” sjunger han i Piss River, och i No Halo beskriver han hur de andliga uppenbarelserna uteblivit helt under hans uppväxt och liv. De religiösa uttrycken och metaforerna däremot har varit allerstädes närvarande.

Musikaliskt är det luftigt, rent och välsorterat på ett sätt som amerikanska sydstatsstudios brukade innebära i början av 1970-talet. ”Svartvitt”, beskriver Kevin Morby soundet, men det rymmer isåfall en oändlig mängd gråtonsvariationer i organiska former av Muscle Shoals-fläskiga orglar och blåsinpass, och med en småberusat piano och tjocka soulgitarrrer. 

Sing A Glad Song till exempel varm, mild och tröstande, med en elegant liten Velvet Underground-blinkning i texten, och även om gospelkörerna är frekventa redan i det inledande titelspåret är de oftare besjälat innerliga än tungomålstalande euforiskt. 

I stilla kontemplationer med körer och fett blås - som Nothing Sacred / All Things Wild eller Seven Devils - påminner Kevin Morby om hur Primal Scream hanterade det amerikanska kyrkliga sydstatsarvet på Give Out But Don’t Give Up, och den parallellen förstärks av någon enstaka kontrasterande larmig boogieutlevelse som OMG Rock n Roll

På det sättet kastas vi mellan hopp och förtvivlan - outgrundliga äro Kevin Morbys vägar - men trots att Oh My God landar i frånvaron av en faktisk Högre Existens är Kevin Morbys evangelium likväl sannerligen lycksaligt! Hallelujah!

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Whitney - Candid

Hyllade duon Whitney släpper coveralbumet Candid mitt i den blåsiga sommaren. Det är en samling med tio låtar från bland andra Kelela, David Byrne, John Denver och The Roches. Att släppa coverskiva, eller covers generellt, är ett så fint sätt att ge lite nytt liv åt äldre verk. Eller äldre behöver de nödvändigtvis inte vara, det räcker nog bara med att tycka om låtarna.

Alanis Morissette - Such Pretty Forks in the Road

Such Pretty Forks In The Road är en grundlig genomgång av Alanis Morissette sinnestillstånd, där hon pratar om obekväma ämnen som psykisk ohälsa, missbruk och sexuellt våld. Men i samband med hennes mjuka framtoning är inte musiken avskräckande utan grundar sig ur ett tryggt perspektiv. Morissette är som en tröstande jourtjej som vet precis vad hon ska säga för att trösta och stärka. Det är berörande och mysigt i allt sitt mörker.