Guillemots slog igenom via två uppmärksammade ep-skivor. Throw the windowpane är deras debutalbum. Recensenter har varit positiva. Jag ser ingenting av deras entusiasm i Guillemots musik. Jag ser ett högst ordinärt band med klassiska naivistiska texter och ett opretentiöst yttre. England har, från den skolan, producerat flertalet bättre band än Guillmots. Största problemet med Guillemots är att de upprepar sig, spelar ofta på samma toner, men utan något slags Philip Glass-medveten repetativ tanke och mening. Nya toner adderas sällan och förändrar sekvensens rytmik och karaktär. Trains To Brazil and Made Up Love Song #43 är låtar som ofta får representera bandet, båda har nått framgång, särskilt på den engelska listan, men att de skulle sätta den engelska popmusiken i brand, det tror jag inte.Skivbolag:
Artist:
