Junta - en plats för smycken, hantverk och mänskliga möten.
På väggarna hänger konstverk av aluminium och läder, bredvid ugnar och verktyg. I ett hörn står en grön arbetsbänk i trä med en stor röd hand, som paret Amanda Edholm och Alfred Kongstad byggt själva. Den är flamberad i den japanska tekniken yakisugi, en teknik de ”nördade i ett tag”. Verkstaden vi befinner oss i ligger i de små röda tegelstenshusen vid Station Triangelns södra uppgång. Inom kort öppnar de här sin smedja Junta. Ordet, som betyder ”sammankomst av en mindre grupp människor som träffas för ett gemensamt nöje”, avslöjar vad paret planerar att göra.
– Vi vill skapa en mötesplats där människor får uttrycka sig genom hantverk, där smycken får ta form genom det mänskliga mötet. Vi vill ge ett andrum i vardagen och bidra till att fler människor träffas, har kul tillsammans och skapar ihop, berättar de.
I slutet av april, eller ”absolut senast första veckan i maj”, kommer paret slå upp dörrarna och erbjuda grundläggande kurser i smyckestillverkning och fördjupande kurser i gjutning och silversmide.
– Metallen är beständig och jag älskar tanken på att man kan ta gammelmormors gamla ring och smälta ner till något nytt, en helt ny design. Det blir själva råmaterialet som går i arv. Om man gjuter en ring och inte blir nöjd kan man alltid återanvända och skapa om, säger Amanda.
Smidet kom till paret via Amanda som började sin karriär med textil och mode och har studerat på Beckmans Designhögskola. Silvret upptäckte hon efter kurser och utbildningar i smide och det blev tidigt tydligt att det var just metall som lockade mest. Intresset tog hon vidare till Konstfack där hon studerade med fokus på smycken och corpus.
– Ordet corpus är roligt för det är få som vet vad det är, knappt jag heller. Men det betyder bruksobjekt. Ljusstakar, skålar och ljuskronor. Det betyder att ge kropp åt något, säger hon.
Alfred fungerar som ögat i verksamheten och designprocessen och att paret jobbar som en kreativ duo råder det inga tvivel om. Det skvallrar möblerna och konstverken de tillsammans skapat för platsen om. Det var just kärleken till att skapa möbler som gjorde att de hittade platsen.
Paret var egentligen på jakt efter en studio att göra möbler i men när de hittade den lilla verkstaden på Smedjegatan fick de tänka om. Gömt under arbetsbänkar fanns nämligen intakta silversmidesbänkar. Det visade sig att åtta barnmorskor hade drivit en silversmedja som hobbyverksamhet här under nittiotalet.
– Det var först när vi hittade de riktiga silversmidesbänkarna som vi förstod att vi skulle göra en smedja, eftersom vi har kunskapen.
Utrustningen för att kunna gjuta smycken är väldigt dyr och var något som paret tänkte investera i över tid. Av en slump kom de kort efter att de hittat smedjan över maskinerna för en symbolisk summa. Något som ger dem möjlighet att kunna erbjuda både öppen verkstad och gjutning av andra kollegors smycken, då de blir en av få i Sverige som kan erbjuda den typen av vakuumgjutning.
Alfred och Amanda kommer båda från Malmö men har de senaste tio åren bott i Stockholm. Att ta sig hem igen hade de pratat om, som de flesta Malmöiter i exil gör – lite då och då genom åren. Studier kom i vägen och när möjligheten att flytta väl dök upp gick flytttankarna egentligen till Florens. Men när de i december kom över en lägenhet i Malmö som de inte kunde tacka nej till gick det fort. Tre veckor senare var de inflyttade.
På frågan om det känns skönt att vara ”hemma igen” skiner de båda upp och svarar samstämmigt ja, och att det är skönt att det går att cykla överallt. När de börjar sälja sin egen design är silverringar i mönstret av 040 och Pågatåg först ut, och nyförälskelsen i den gamla hemstaden kunde inte vara tydligare.
