Freddie Wadling har en röst och en känsla som gör att han skulle kunna ge ut en köpvärd skiva med insjungningar av telefonkatalogen, men det gör han inte. Tillsammans med Johan Kugelberg ägnar han sig sedan ett par år åt att spela in sånger ur den svenska musikhistorien, sånger som är angelägna och som förtjänar att upptäckas och återupptäckas.
På TV har vi kunnat se honom tolka Sven-Ingvars och för ett år sedan kom [I]En skiva till kaffet[/I], där han tolkade Bellman och Hasse & Tage tillsammans med Esbjörn Svensson. Där arbetade han framför allt med svenska evergreens från efterkrigstiden, ochdär fick han mig att inse att Evert Taube inte bara är en angelägenhet för Adolf Fredrik-skolade kusiner på midsommarfesten.
Här gräver Freddie djupare i den svenska vistraditionen, och ger ut en temaskiva som innehåller just det titeln utlovar. Vi har hört Nick Cave och Johnny Cash sjunga samma typ av sånger, och bland mördarfanatiker är Beasts Of Bourbon oförglömliga. Men de svenska skillingtrycken med svarta texter har aldrig varit en angelägenhet för en rockpublik.
Nu är musiken knappast rock på Skillingtryck och mordballader, visorna är traditionellt tolkade även om instrumentering och arrangemang blandar mungigor, lutor och Frälsningsarméns Hisingskårs blåsare med e-bow och space-eko. Liksom Fred Åkerström förvandlar Freddie sångerna till tidlösa visor där arrangemangen rymmer tradition och kanske inte modernitet men åtminstone aktuell atmosfär, och liksom Fred Åkerström rör sig Freddie Wadling utan besvär och med välbehållen pondus mellan skilda genrer.
Två spår på skivan är av betydligt yngre ålder än de andra. En irländsk ballad ([I]Rickety Tickety Tin[/I]) var Tom Lehrers 50-talsparafras på de burleska skillingtrycken, och [I]Alfredsvisan[/I] (Fattig bonddräng) är Georg Riedel och Astrid Lindgrens försök att skapa en egen traditionell ballad till [I]Emil i Lönneberga[/I]. Skivans övriga åtta spår är nedtecknade under 1800-talet, och är standardsånger som [I]Värmlandsvisan[/I], där Stina Nordenstam gästar, blandat med råa våldsskildringar, med Den späda martyren i spetsen. Hade den varit en film hade den garanterat inte kommit igenom censuren utan klipp. Här finns också visor som trots sitt våldsamma innehåll och sitt raka språk har kommit att bli barnvisor att sjunga på dagis. Berättelsen om mordet på Abraham Lincoln ("Vill ni höra en så ynkeligen händelse, den är saklig och hände just nu, huru kungen i det norra Amerika blev skjuten alldeles itu") finns i ett antal textvarianter, men den som finns på [I]Skillingtryck och mordballader[/I] uppges vara originalet. Därför blir det fel när jag och min dotter sjunger
med hemma vid stereon.
Freddie Wadling som generationsöverbryggare och familjeunderhållare
(åtminstone för familjer med vissa morbida tendenser) - det känns kanske överraskande. Men den som följt Freddie Wadling från hans allra tidigaste demoinspelningar med punkbandet Straitjacket 1977 vet att hans intresse för barnvisor och ramsor inte är någon nyck. Bland covers som [I]Search And Destroy[/I] och egna [I]I Hate Skateboards[/I] (som senare kom att bli [I]Levande Begravd[/I] med Liket Lever - se där en mördarsång om än inte ballad) kunde inte Freddie ens på den tiden låta bli att ge sig på Mask-sången ("Ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, bara för jag äter mask"). Därifrån är steget inte så långt till [I]Emil i Lönneberga[/I].
Skivbolag:
Artist:
