Ärligt talat. Bill Callahan är inte så märkvärdig. En kille som mumlar när han sjunger, gör sånger som låter likadana, släpper en skiva nån gång om året och inte gör så mycket väsen av sig i övrigt.
Ändå -- eller snarare just därför -- tog han mig med storm för ett antal år sedan med sin [I]Julius Caesar[/I]-LP. (Nä, jag tvivlar på att det är hans bästa eller att den skulle ta mig med storm idag, men jag hade garden nere och den gjorde det just då). Och i somras gjorde han det igen. Jag såg honom live på en liten, liten bar i New Jersey och det var fullständigt magiskt.
För att ge er den korta versionen så stod han i vanlig ordning till hälften bortvänd från publiken och sjöng nästan ohörbart -- på ett sätt som bara han kan -- ut ur ena mungipan. Och sen var det slut. Inte så märkvärdigt alltså. Men fantastiskt av just den anledningen -- det är ju precis så man vill ha det. För kom inte och säg att han inte menar det. Han menar vartenda ord han säger.Men han är inget geni och han är befriande full av fel. Till att börja med kan jag säga att han döpt sin nya skiva efter en frisersalong i Göteborg. Skivan heter [I]Dongs of Sevotion[/I] vilket i min bok är där nere med Robert Broberg-o-dalbanas.
Sedan är det som oftast med Smog så att låtarna tenderar att låta likadana. (Min pojkvän har ett liknande problem som går ut på att vad han än sjunger så kommer det ut som en och samma sång -- tamdidamdidam -- även om det i Callahans fall fungerar lite bättre och sannolikt i alla fall delvis är med vilje). Men den här gången påminner de kanske onödigt mycket om [I]Cold Blooded Old Times[/I] från förra årets [I]Knock, Knock[/I].
I den suggestiva [I]Bloodflow[/I] -- där Callahan ackompanjeras av en hejarklack (barnkören har vuxit till sig sen förra året) som skriker "B, L, double O, D, F, L, O, W -- BLOODFLOW, BLOODFLOW!" -- hittar man skivans mest originella spår. Och också ett av de bättre. Och den poppiga uppmaningen [I]Dress Sexy At My Funeral[/I] står också bra för sig själv. Och tredje spåret [I]Strayed[/I] är vackert. Men flera av låtarna har man hört förut, de flesta var med på [I]Knock, Knock[/I]. Eller om det var LPn innan. Som [I]Easily Led[/I] -- väldigt vacker men kanske lite väl bekant. Callahan har skrivit [I]Easily Led[/I] minst fjorton gånger tidigare. Det är som det brukar. Han gör musik som han alltid har gjort den och han gör det riktigt bra vid det här laget. Och han menar det. Han menar det lika mycket nu som han gjorde på [I]Julius Caesar[/I]. Eller på den där baren i New Jersey. Fast den här gången har jag garden uppe.
Skivbolag:
Artist:
