Domino/MNW

(Smog)

Fram med lansarna och sitt upp för att påbörja insändarattackerna alla tappra och lojala Bill Callahan-riddare. Här måste nämligen sanningen förtäljas, även om den är obehaglig; Smog är lat. Så, då var det sagt. Det betyder inte att [I]Supper[/I] är en dålig skiva, den som hävdar det sågar Smogs samlade skivutgivning och det vill vi ju inte. Men han anstränger sig inte det minsta, och därför

Stephen Malkmus & The Jicks

Stephen Malkmus fascination för Träd, gräs & stenar (inte naturinslagen) har dryftats både en och två gånger. I Sverige alltså, internationellt har intresset för just den aspekten av den gamla Pavementsångaren varit lite svalare. (Förutom hos N.Y:s Other Music-anställda förstås, men så har de också setts med armarna kring en begagnad Gösta Linderholmskiva till det halvfacila priset av 70 dollar).

The Kills

Kille möter tjej. Kille heter Hotel, tjej heter VV (nej, inte sedan födseln). Kille är från London, tjej är från Florida och Detroit. Båda älskar Velvet Underground. Klyschig musik uppstår. Nä, det är väl inte riktigt så den klassiska sagan går, men det är så det går när rockmyten föregår rocken, eller namnvalet musiken. The Kills bådar inte gott. Varför inte välja ett lite halvlarvigt namn ist

The Folk Implosion

Åh, detta brinnande ointresse jag känner inför The Folk Implosion! Det överraskar till och med mig. När jag ska återförenas med Barlow efter flera års paus så börjar det krypa i kroppen redan innan första versen är till ända. 90-talets allra onödigaste ögonblick rullar upp sig på näthinnan, ett efter ett. Emo, grunge, bruna jeans. Jag vet inte om det är dramatiken i hans röst, eller om det

Bonnie 'Prince' Billy

Inspelningar där ljudet läcker mellan mikrofoner behöver inte klassificeras som lo-fi, inte ens om mikrofonerna också fångar upp ljudet av en fot som håller takten. Ibland har det inget med genre att göra, det betyder bara närvaro och intimitet. Lågmäld moll behöver inte betyda depression, där kan istället finnas värme

Loose Fur

När termen supergrupp verkar få folk att tänka på svenska Gloria snarare än Crosby, Stills, Nash & Young så uppfyller den liksom inte riktigt sin arbetsbeskrivning. Därför nöjer vi oss med att konstatera att Jim O'Rourke sin vana trogen har plockat ut två av de finaste körsbären till sin hembakade Loose Fur-paj. Under a

V-Twin

Ibland är varken inflytelserika vänner eller spännande förebilder tillräckligt. Stephen Pastel pratar ofta om V-Twin, Stuart Murdoch regisserade deras video och Neil Michael Hagerty ställer gärna upp med lite feedback när det behövs. Jason MacPhail och det ganska lösa kollektiv Glasgowpolare hans V-Twin utgör har fördjupat sig ordentligt i The Pastels, Beat Happening och i synnerhet Bobby Gillespi

Royal Trux

Chockvärdet av Royal Trux senaste och, enligt bandet, sista skiva är dess enda värde. Bandet har redan splittrats, och Neil Michael Haggerty är mitt uppe i sin nya solokarriär. Ett sätt att slippa få sitt nya material ställt mot sin gamla katalogs kvaliteter är att svärta ner sitt förflutna, så Haggerty råkade lägligt snubbla över en låda bortglömda tejper i sin pappas källare. Det visade sig

James Yorkston and The Athletes

Nä men dra mig baklänges på en liten höskrinda! En folkinspirerad skotte som låter alldeles sexig! Inte en funkig basgång så långt ögat når, utan en spröd akustisk gitarr för hela synfältet. James Yorkston har gjort musik sedan han var åtta år, upptäckte folklegenden Anne Briggs vid blotta femton och inledde sin solokar

Weird War

Beware vätesuperoxid! Den flåsande gospelrocken har gått och blivit med supergrupp. Ja, det stämmer, Ian och Michelle från partypolitiska the Make-Up har slagit sina påsar ihop med Royal Trux Neil Hagerty och Jessica Espeleta från Love as Laughter. Tillsammans gör de uniforms-r'n'b som Weird War, en titel som åsyftar allt vad USA tar sig för i allmänhet och deras beteende post den 11:e, gäsp, oj