17 år har passerat sedan deras förra album, men av mognadsprocess märks inget hos Boss Hog. Deras garageblues är lika stenhårt konfrontativ som alltid, och när Cristina Martinez fräser fraser som "Tell me how does it feel to feel good" är hon överhuvudtaget inte intresserad av svaret. Likt Iggy Pop vet hon att rock'n'roll handlar om hängivenhet och slammer, och när hon sammanfattar stilla vardagsliv som "Make coffee, tea and poached eggs, it's a sunday routine” är det gravt ironiska hånleendet påfallande.
I Ground Control får hennes make Jon Spencer större vokalutrymme, och när Boss Hogs fuzz och trymsväng kontrasteras mot sci-fi-effekter uppstår en särskild dramatik. Samma sak uppstår i den kodväxlande diskussionen mellan det äkta paret i Rodeo Chica. Även en aning ringrostiga är Boss Hogs mästare på sprakande groovy garagerock.
