Foto: Tilde Jansson
En av de första sakerna som slår en när man öppnar menyn på Frantzén/Lindebergs nya gastropub The Flying Elk är det välsorterade utbudet av öl, och det är tydligt att dryckesrekommendationerna i allra högsta grad är åt det malt och humlebryggda hållet än på druva. Detta faller sig också helt naturligt då Trattoria Romanas gamla lokaler i regi av stjärnkockarna har förvandlats till en rejäl pub med en klart mer anspråkslös framtoning än moderskeppet, även om inredning och materialval med kanske framför allt bordsskivorna i ärgad koppar inger en känsla av lyx.
Blygsamheten är desto mer framträdande i prissättningen, vilket är sympatiskt, medan krögarduon inte riktigt kunnat hålla sig borta från att knixa till de flesta rätterna med små inslag av överambition. Den sotade älgtartaren kommer till exempel med löjrom, gräddfil och rökt ål där det fiskiga i rätten tyvärr tar över aningen för mycket och viltsmaken från skogens konung försvinner bland alla andra intryck. Korv med bröd på gårdsgris- och parmesankorv som kommer med benmärg och vitlöksstekt svamp är å andra sidan lite fel åt andra hållet och det vita korvbrödet lämnar en hel del övrigt att önska.
Men när The Flying Elk träffar rätt, då är det fullkomligt vansinnigt bra. Umamimackan med confiterad kyckling är ett sådant exempel. Från första till sista tuggan fylls munnen av en perfekt avvägd kanonad av smaker där det kycklingsmakande smöret för med sig sjok av tryffel, ostronskivling och parmesan. Det är förmodligen topp tre den godaste smörgås vi har ätit, inräknat barndomens Skogaholmslimpor med smält ost. Minst lika bra är den oxbringapaj med ankleverparfait som serveras med pumpa och apelsin, briljant i sin enkelhet. I båda rätterna glimrar verkligen den flygande älgen till och visar vad skillnaden är mellan denna krog och din random irländska pub nere på hörnan. Om krogens inredning och belysning är av det mörkare och dunklare slaget förutspår vi att dess framtid är desto ljusare. Det här är en pub man kommer tillbaka till.
