Man behöver inte flyga långt för att förstå att vinbaren är ett sedan länge, länge etablerat koncept ute i Europa. Att bara kunna slinka in på en vinbar i Paris och ta del av små, små producenter är en välsignelse.
Denna, som det heter i folkmun ”hobby”, är vår motsvarighet till era seanser på spikmattan eller promenaden med hunden. Därför tog det lång tid innan vi upptäckte maten på SoHo. Under våra första besök var vi alltför upptagna med att flitigt utnyttja vinbaren. Den är enorm, väl utvald och mycket trevlig. Vinbaren blev ett hett ämne i Sverige för ett par år sedan och det skrevs en hel del artiklar i ämnet, men sedan hände inte så mycket mer.
Det är ett himla vindrickande på SoHo. Sju dagar i veckan. Och det finns säkert många anledningar till att SoHo har lyckats där andra gått bet, men en anledning som vi tror är avgörande är att de klart och tydligt har satt upp vinerna de erbjuder på glas mitt i blickfånget i baren. Vinerna är också markerade med pris per flaska och glas. Man får alltså ett ansikte till varje vin istället för den lite anonyma och ibland svårforcerade vinmenyn. Det är bra. Det enda man kan klaga på är att SoHo något oftare kunde variera sitt sortiment. Men som vinpedagog för vinnyfikna är SoHo en bra lärare.
Maten och kafédelen då? Ja, maten är mycket trevlig. Vi njuter av kungskrabba, gulfenad tonfisk och lågtempererad oxrygg. Lovely. Men vi finner oss ständigt återkomma till vinbaren.
