Varken terapi, självhjälpsböcker eller sertralin hjälpte. Till slut återstod bara hypnos.
Jag tänker rätt ofta på hypnos. Inte skitofta som i varje dag, men någon gång i veckan när jag går förbi den mjölkvita skylten med titeln “Hypnos & psykoterapi” i kvarteret där jag bor. Eller när jag märker att mitt nagelband blöder på samma ställe som jag rivit upp det i 18 år. Jag har tänkt på hypnosterapi som en slags sista utpost, en räddning ifall inget annat biter på mitt korthus till psyke. För till skillnad från sertralin, KBT på recept och annan manifestation av viljestyrka vi kroniskt melankoliska människor ägnar oss åt känns hypnos nästan magiskt potent. Det kanske går att omprogrammeras? Tanken sammanföll också med mars. Jag behövde något att skriva om och hade varken varit på pressresa i Okinawa eller flutit runt i en pool med 34,8 gradigt saltvatten. Efter noggrant övervägande lät jag magkänslan styra och inte otippat valde den ett ämne som involverade mig själv. Jag började googla hypnotisörer.
Internet ledde mig till Dan Ahtola. En hypnoterapeut och före detta wrestlare från Malmö. Han har bland annat botat Pär Lernströms fågelfobi i tv och hypnotiserat Mark Levengood i Stjärnorna på slottet. Fullträff. Han har också fått fascinerande bra recensioner på Google av till synes vanliga människor han behandlat. Folk skriver att de känner sig som “nya människor” efter en session med Dan. En kvinna skriver att “Ångesten jag tampats med i 48 år är som bortblåst”. Det låter för bra för att vara sant. Jag mailar honom och får svar inom en timme – jag är välkommen.
Det finns två ändamål med hypnos som kan vara bra att hålla isär. Först har vi hypnosen som används som ett terapeutiskt verktyg. Det är den jag är intresserad av om det varit otydligt. Sen har vi den underhållande komedihypnosen där en hypnotisör får folk att tro att deras vänstra sko är en smörgås eller att de bara kan gå om det sker baklänges. Dan var en av dem. Inte baklängesgångarna alltså. Han började som scenhypnotisör innan han övergick till att jobba terapeutiskt. Precis som med min vaga magkänsla insåg även han att hypnos kan vara potent. Han började intressera sig för hur han kunde använda det för att hjälpa och idag söker sig människor från hela landet till honom i hopp om att må lite bättre.
– Det kan handla om allt från problem i relationer till prestationsångest. Ofta är det människor som kanske har lyckats med det ytliga i livet men känner att något fattas. Att de ändå inte mår bra. De kanske har gått i terapi och känner att de vill gå längre på djupet och vara mer tillfreds med sig själva och inte hållas tillbaka av begränsande övertygelser. Många är också andligt öppna och nyfikna. Jag tror att det underlättar att ha öppenhet och nyfikenhet för sig själv, säger han.
Hypnos är ett medvetandetillstånd där människor får bättre tillgång till sina känslor. Som följd blir vi mer mottagliga för förändring och nya perspektiv, det blir helt enkelt lättare för oss att tänka utanför boxen. Ibland används ordet trans för att beskriva själva sinnesläget. Dan förklarar att hypnos är ett tillstånd vi skapar hos oss själva – vilket, tja, är lite av en bummer. Hypnotisören, eller hypnoterapeuten, fungerar som din guide och hjälper dig rikta fokus till syftet med att du är där. Exempelvis din obotliga prestationsångest.
– När vi riktar fokus inåt kan vi observera att kroppen till exempel blir mer avslappnad. När vi lägger fokus på upplevelsen av problemet eller blockeringen går man naturligt in i hypnos. Det är inget tillstånd du behöver prestera dig fram till utan det sker spontant när du fokuserar på syftet, säger han.
En halvtimme in i vår intervju har det således blivit dags för mig att sluta prestera och börja fokusera. Jag blir ombedd att sätta mig i en fåtölj och slänga upp fötterna på en pall. Tillsammans hjälps vi åt att välja ett syfte och jag blir sedan instruerad att ta ett par djupa andetag, slappna av och mentalt ta mig till en plats som gör mig lugn och glad. Dan börjar räkna ner och så seglar vi iväg inåt.
Är alla människor mottagliga för hypnos?
– Det handlar inte om mottaglighet egentligen utan snarare om en eventuell ovilja. Det kanske finns något jobbigt som kommer upp till ytan och får en person att blockera. Det kan också handla om att man inte tycker om eller litar på personen som utför hypnosen. Eller någon form av yttre stress som pågår. Men i allmänhet, ja. Alla kan göra det och vi behöver sänka tröskeln. Ett av mina uppdrag är just att informera och visa hur lätt det egentligen är. Det krävs ingen lång process. Det är långt ifrån så komplicerat eller gåtfullt som många har bilden av.
Hur gick det till rent praktiskt när du lärde dig att hypnotisera, googlade du?
– Ungefär så. Jag gick först en utbildning i England och senare en i Sverige. Det är en utbildning som har en hög internationell standard där jag gick från klassrum till klient, mer eller mindre. Det finns inte så många utbildningar på temat, speciellt inte utbildningar som håller hög standard.
Du som jobbat med hypnos både i underhållningssyfte och terapi, vad finns det för likheter och skillnader?
– Tänk dig en kock och en knivkastare. De har samma verktyg men gör helt olika saker. Däremot visar verktyget på ungefär samma möjligheter.
Den här grejen med att ni verkar kunna få folk att se saker som inte finns?
– Att se saker som inte finns eller att inte se saker som finns sker både inom scenhypnos och i hypnoterapi. Om vi använder exemplet med vad jag brukar kalla världens vanligaste rädsla – rädslan för vad andra människor ska tycka om en. Det är i grund och botten en tankehallucination. När vi är rädda tolkar vi saker som kanske inte alls är verkliga och använder det på oss själva. En hypnotisör kan hjälpa dig att ta bort de här felaktiga övertygelserna. En gammal kollega beskrev det bra tycker jag: Vi ska inte hypnotisera folk, vi ska avhypnotisera dem. Människor går ofta på gamla program och föreställningar som inte funkar. Det vi gör i hypnoterapi är att ta bort de programmen och ersätter dem med något som funkar bättre.
Vad är det då som gör att hypnos skulle bita bättre på ångest än klassisk samtalsterapi?
– Om man pratar rent generellt så har vi människor en tendens att vilja intellektualisera problem som kanske inte är intellektuella problem. Det blir lite som att äta soppa med en gaffel. Ditt logiska tänkande var inte med och skapade ångesten och därför kommer heller inte ditt logiska tänkande kunna lösa det. Min erfarenhet är att de flesta av våra mentala blockeringar och emotionella problem har sitt ursprung i barndomen eller uppväxten. Det behöver inte handla om att det från ett vuxet perspektiv är några svåra trauman men för ett barn kan det ha varit traumatiskt. Vi behöver ta oss tillbaka dit för att på något sätt lösa den emotionella knuten och missuppfattningen som sker och det gör vi med hypnos.
Vad är egentligen skillnaden på meditation och hypnos?
– Det är inte särskilt stor skillnad på det själva mentala tillståndet. Vissa kallar faktiskt hypnos “meditation med en plan”. Skillnaden är att man i hypnos är mer fokuserad på ett ämne eller ett problem medan meditation ofta har det mer allmänna syftet att sänka den generella stressen. Meditation är ofta något man gör mer regelbundet medan hypnos kan vara under en kortare period och med syfte att åstadkomma en förändring.
Jag har befunnit mig i hypnos i kanske en kvart när jag inser att det inte riktigt är den mänskligt framkallade ayahuascatrippen jag föreställt mig. Jag känner mig varken nedsövd eller radiostyrd. Det går förvånansvärt enkelt att visualisera saker framför sig men vissa saker väcker också den sämsta delen av min självkänsla. Till synes enkla uppmaningar som att föreställa sig en härlig plats sätter mig ur spel. Mitt undermedvetna är nämligen så pass basic att jag tänker på en strand och besvärad över att omedvetet ha valt en så klichéartad plats missar jag helt vad Dan säger härnäst. Ett händelseförlopp som inte är unikt för just hypnotiska tillstånd får jag tillägga för rättvisan. Men jag noterar också att jag känner mig ovanligt lugn i kroppen. Armarna är tunga och när jag ombeds svara på frågor låter min röst som sirap. Stämbanden vibrerar i slow motion. That’s a first. Min tidsuppfattning är också klart off. När Dan börjar runda av kan jag inte avgöra om vi hållit på i en timme eller en förmiddag. Jag känner mig på otroligt gott humör.
Kan du hypnotisera dig själv?
– Ja, men det är lättare om någon annan gör det. Det är svårt att vara passagerare och förare i bilen samtidigt. Hypnos är inte ett tillstånd där det sker så mycket medveten aktivitet vilket gör det svårt att ställa frågor och vara framåtdrivande i processen, vilket i viss mån krävs.
Skulle du kunna hypnotisera en person utan att den märker det?
– Hypnos i den här formen bygger på att en hypnotisör och den som blir hypnotiserad medvetet utför någonting för att personen ska hamna i hypnos. Det krävs att vi båda är medvetna om det och ger ett medvetet medgivande.
Hur kraftfullt är egentligen hypnos – går det exempelvis att hypnotisera en person till att utföra ett brott?
– Att hypnotisera någon att begå ett brott som den sedan inte minns innebär att personen blir mer eller mindre radiostyrd. För att göra det krävs väldigt mycket arbete. Om det går att göra? Ja, det gör det.
Skulle du kunna göra det?
– Med en väldigt suggestibel person kan det gå. Det har historiskt gjorts försök men då är det en lång urvalsprocess där man väljer den personen som är allra mest suggestibel.
Jag har varit på en hypnosshow när jag var liten. Vad är det ni egentligen “ser” hos människor när ni väljer ut personer ur publiken för att bli hypnotiserade?
– Oftast, för att säga nästan alltid, pekar inte en hypnotisör ut människor. Man välkomnar de som är frivilliga. Det är ju ett eget val! Sen är scenhypnos underhållning och därför väljer man antagligen de som kommer ge de bästa reaktionerna. Man ser på människor om de antagligen kommer göra som du säger. Gör de som du säger har de “klarat testet”, det är inte svårare än så.
Efter mitt samtal med Dan och en knapp timme i hypnos konstaterar jag att det inte finns så mycket hokus pokus kring det här som jag tänkt mig. Det finns klassiska element som rytmiskt knäppande med fingrar men ingen magisk av och på knapp som försätter mig i ett djupt sovande tillstånd. Jag gick aldrig baklänges – vad jag vet. Min upplevelse är att jag när som helst skulle kunna öppna ögonen och gå (framåt) om jag ville. Jag hörde folk cykla förbi utanför fönstret och kände solen värma ögonlocken. Orden som kom ur min mun var helt och hållet mina egna, om än levererade lite mindre snabbt än vanligt. Om jag ska ge en liknelse är det närmsta jag kommer meditation, mindfulness eller någon form av visualiseringsövning. Om du tidigare har testat något i den fåran tidigare kommer nog inte hypnosterapi kännas främmande. I slutet av vår session, innan jag är helt återkallad till rummet och jag ombeds öppna mina ögon, förklarar Dan att jag kommer känna mig glad, lättad och motiverad. Det tar ett tag av att vara tillbaka i verkligheten innan jag märker att jag ler väldigt mycket med ansiktet. Jag känner mig upprymd. Inte helt olikt den pirriga känslan när man druckit två öl en solig vårdag och inte har något tråkigt måste kvar att göra. Oändliga möjligheter, hasta la vista. Jag är glad hela dagen. Såhär en vecka senare har jag återigen rivit sönder mina nagelband. Nästa gång får det kanske vara mitt syfte. Däremot har jag lyckats skriva drygt 11 000 tecken om mig själv så det verkar ändå inte vara helt åt fanders med min prestationsångest.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2025.
