Foto: Thomas Wal
Det ser ganska pampigt ut redan när man börjar gå upp för Aschebergsgatan. Väl inne blir vi snabbt bemötta av en servitris som leder oss in i matsalen. Det är snyggt. Väldigt snyggt.
Ottomania är en ny turkisk restaurang och det känns verkligen kul att någon har vågat satsa på detta, med påkostad inredning och små detaljer som gör att man blir förväntansfull redan innan man har satt sig till bords.
Det enorma utbudet på menyn är oroväckande, men vad som stör mest är typsnittet som gör att menyn blir svår att överblicka. En korg med ugnsfärskt bröd dyker upp medan vi bläddrar och till slut ber vi servitrisen rekommendera förrätt. Det blir en tallrik med 13 olika smårätter varav sex är olika röror och resten blandade tilltugg. Det behövs nog ett par besök innan man lyckas matcha sina favoriter, men det är överlag väldigt gott. Chiliröran är utsökt och balansen mellan hetta och smak är väldigt bra.
Varmrätterna blir en fiskrätt och en mixtallrik med kött. Köttet är perfekt tillagat i alla rätterna, men det händer inget. En modigare kryddning hade lyft lammfärsbiffen och sidosalladen är ganska trist. Kockarnas version av rödvinssås är däremot helt fantastisk. Även havsabborren är mycket väl tillagad och där har kryddorna fått mer utrymme genom hela rätten. Riset är däremot oätbart.
Ottomania är nyöppnat och det finns en del barnsjukdomar. Det kommer in turkar och beställer mat, vilket känns tryggt, men det är småsaker som ömsom lyfter och ömsom sänker intrycket. Vi hade velat se mer av den turkiska sidan, den som inte är polerad för att passa barnfamiljer på charter. Det är en stor skillnad mellan en finkrog och en kvarterskrog. Lika stor skillnad är det mellan en turkisk restaurang och en turkrestaurang. Göteborg förtjänar en bra turkisk restaurang och Ottomania har potentialen.
