I somras öppnade Jerntorgets Brygghus i Stars ’n’ Bars gamla lokaler. Stor stark i plastglas och Jack Vegas ett minne blott och istället möts vi av ljus interiör i ett uppfräschat tyskt ölhallskoncept. En gullig historia om den tyska bryggarsonen Hans Bräuer som lämnar hemlandet och finner kärleken i Göteborg har skrivits ihop för att skänka stället ytterligare autenticitet. Det där behövs inte, men är ett gulligt grepp. Vitkaklade väggar med kopparlister, ljusa trämöbler som förhoppningsvis erhåller skön patina i takt med att fiktiva brygghuset på Jerntorget åldras. För vi hoppas att stället överlever. Det är riktigt trevligt. Men då krävs en upprustning av köket. Visst, brygghuset stoltserar med över 100 sorters flasköl och 20 på fat, men eftersom mat krävs för att erhålla utskänkningstillstånd är det en gåta att inte köket och maten som lämnar det prioriteras högre.
Vi gläds åt att gamla pubklassiker som hamburgare, fish and chips, bookmaker und so weiter har fått en liten twist och intressanta råvaror och nya, intressanta namn.
Vi satsar på nötkött för att komma bort från fisktunga julbord och för att testa kökets kunskaper gällande stektemperatur. Jerntorgsburgaren (ost- och baconburgare), Hans Bräuers oxfilémacka (bookmaker) och grillad ryggbiff med smörstekta kantareller beställs in. Vår servitör frågar inte hur vi vill ha vårt kött så vi påminner honom.
När ryggbiffen kommer in fullkomligen bågnar tallriken över av kantareller. Men när den ställs ner trillar svampen tyvärr av och blottar kockens okunskap i köket. Ett snitt har gjorts för att kontrollera att färgen är enligt beställningen. Det är den tyvärr inte. Övriga rätter mättar, men är tyvärr inget vi kommer att komma tillbaka för. Det är synd, för vi hade verkligen behövt ett ölschapp där maten inte behandlas styvmoderligt bara för att konceptet ska andas ölhall.
