Utan att vara taskiga: Det trodde vi aldrig. Efter att ha sett den ena sportstjärnan efter den andra hoppa strömhopp från det taskiga omdömets trampolin, var Tomas Brolin utdömd på förhand. Blanda norrländsk och italiensk mat? Lapskojs med tagliatelle, kanske? Hembränt ur dunk? Eller varför inte några gamla fotbollsskor och matchtröjor på väggen?
Men där bedrog man sig. Förutom namnet Undici, som är italienska för siffran elva och sålunda syftar på Brolins gamla tröjnummer, finns ingenting på den här behagligt färgsatta (dovt mörkgrått och träbrunt) krogen som skvallrar om ägarens förflutna på fotbollsplanen.
Redan när man kliver in genom entrén, mittemot de svarta silhuetterna av Humlegårdens höststyva trädstammar, känner man sig varmt behaglig till mods. Utåt gatan finns en välkomnande lounge, tätt följd av en lång bardisk med motstående bås, och så längst in, Undicis stolthet: matsalen.
Här regerar Benny Nybro, som fått det delikata uppdraget att jämka samman de två kulturerna och därtill utvinna något större ur enskildheterna. Och det märkliga är alltså att han lyckats. Det italienska och det norrländska står sida vid sida, stolta medförfattare till en meny som varsamt smeker ihop de båda matkulturerna.
Så här kan det låta: Carpaccio på marulk med trumpetsvamp, vit balsamico, enbär och kapris. Eller: Murkel- och västerbottenbakad hjortfilé med kantarellravioli och rönnbärsgelé.
Det är poesi för matälskare. Till förrätt väljer man med fördel marulken, sval och elegant, alternativt en liten kroppkaka fylld med kantareller och kalvbräss - tät och smakrik i mitten, frasigt smörstekt på ytan. De citrusstekta pilgrimsmusslorna är respektfullt behandlade, men framstår i jämförelse som traditionella och lite fega i smaken.
Bland huvudrätterna sticker hjortfilén ut, en huvudsakligen norrländsk rätt med påtaglig smak av skog och mylla som väcker jaktinstinkterna även hos den som aldrig varit norr om Ladugårdsgärdet.
Den halstrade gösfilén med marsalasås skäms inte heller för sig, men det är ändå kötträtterna som dominerar - rådjurswallenbergaren är nätt och spänstig, och serveras med shiitakesvamp och ett lent lapskojs.
Basilikaglass med apelsinbrûlée och pekannötter får runda av kvällen; en perfekt smakkombination som svalkar gommen och lägger sig som ett lent lock i magen. Men vi kan också rekommendera hjortronsufflén med vaniljglass, en enkel men självklar dessert som hade kunnat bli torr och trist i händerna på en mindre självsäker kock.
Priserna, då? Det är inte billigt på Undici, förrätter och desserter ligger precis över respektive under hundrakronorsstrecket, varmrätterna pendlar runt tvåhundrakronorsvallen. Men det är ändå prisvärt, om man jämför med andra krogar på samma nivå.
Helt prickfritt är ändå inte ett besök på Undici. Servisen, om än vänlig och väluppfostrad, brister vid ett flertal tillfällen. Man ska inte behöva be om påfyllning av vattenglaset - inte en, inte två och definitivt inte tre gånger. Det är väl inte heller alldeles nödvändigt att propsa på att servera gästens vin över höger axel även när denne sitter på centimeterlångt avstånd från väggen - då är det smidigare att släppa på etiketten och ta för sig av den ocean av utrymme som breder ut sig åt vänster. Och så vore vi tacksamma om vi fick in notan samma dag som vi bad om den, tack så mycket.
Kom in i matchen! Köket är ju redan långt inne i målområdet. Öppet: mån-tor 17.00-01.00, fre 15.00-03.00, lör 17.00-03.00. Lunch från och med 4/12.
Stad:
Lokal:
