Sicilianska kottar, färgsprakande neonbelysning och italodisco är bara några av ingredienserna i bastakoncernens ihopkok på Folkungagatan. Att någon har försökt skapa en instagramvänlig interiör blir uppenbart i samma sekund som vi träder in genom dörren, och att koncernen ifråga nyligen gick ut och sökte en tiktok-assistent får sägas vara i linje med samma tänk.
Det är relativt fullt i den stora lokalen men vi lyckas få bord på den inglasade uteserveringen. Utöver två vuxenmenyer slänger den mångtaliga men gulliga personalen även med en barnmeny samt en ask kritor till den minsta i vårt sällskap, samtidigt som de serverar en skål vatten till vår fyrfota bordsgranne. Här har det varit barn och hundar förut och gästfriheten får ett plus i kanten.
Menyn i sig är tämligen lång och erbjuder något för alla. Pizzor, pasta, antipasti och ett gäng varmrätter. Vi fastnar bland annat för en linguine med grillad scampi samt en tonfisksallad till de vuxna, och köttbullar med spaghetti till den mindre personen i sällskapet. Därefter hinner vi knappt slå ihop menyn innan maten kommer ut nästan misstänksamt fort.
De första som slår oss är användandet av i princip samma pastasås i samtliga rätter. Barnets köttbullar smakar typ likadant som den vuxnes linguine di scampi. Det är inget kardinalfel i sig, men heller inte särskilt upphetsande. Smaken ligger närmast en sådan färdig sås från Dolmio – men inte visste vi att det här var vår Dolmiodag. Det är tydligen även bordsgrannarnas Dolmiodag för de får till synes samma sås även till sina pastarätter.
Lyckligtvis väljer vi denna gång bort pizza, men ser hur sällskapet bredvid får in något som närmast kan liknas vid ett Meno Male på steroider. Vi har inte sett såhär mycket deg sedan innan räntehöjningarna.
Bäst den här kvällen är faktiskt den nämnda tonfisksalladen som utöver melon och solrosfrön består av en oblyg och perfekt grillad bit färsk tonfisk. Även om inte heller denna kreation erbjuder något direkt smakäventyr är det habilt och fräscht i sin helhet. Samtliga rätter är också tämligen generösa sett till vad vi betalat för, och vi blir definitivt mätta. Men det är knappast något som lämnar ett mer bestående intryck utan när vi lämnar restaurangen är det snarare den skojiga snurrstolen vid toaletten som konversationen handlar om än den kulinariska ickeresa vi precis varit ute på.
Kommer vi att komma tillbaka Florentine då? Kanske när kusinen från landet hälsar på. Eller när någon i släkten tar studenten. Det här är verkligen en perfekt krog för barn.
