Istedgade på Vesterbro en helt vanlig fredagskväll. Du kryssar mellan högljudda prostituerade, vilda sjömän och läkarstudenter som samlar in pengar till AIDS-forskning. Du undviker precis att inte bli attackerad utanför kyrkan där narkomanerna skjuter upp i portuppgångens dova belysning. Där, mitt i helvetet, mumlar du alla replikerna i filmen Taxi driver för dig själv medan du letar efter ett ställe som åtminstone inte bara säljer dildos och kebab. Någonstans att äta och dricka. Slumpen - denna alla äventyrares och livsnjutares månghövdade skyddshelgon - kastar dig ner i en källarkrog på en osedvanligt fientlig sidogata. Du hamnar på Bistro Bacchus. Bullseye. Bingo. Rakt upp i vänsterkrysset. Du har plötsligt hamnat i Frankrike, på en till synes enkel vinbar. Fast tack och lov utan den ökänt oförskämda franska servicen.
Bacchus är ett mycket litet ställe. Ingen orkar räkna de små trästolarna men när det är fullt klarar inte de två personerna som jobbar där att hålla alla beställningarna i huvudet. Beror säkert också på att de gärna tar sig ett glas vin så fort de kommer åt. Och det känns så befriande. Jag struntar verkligen i om jag måste påminna dem en gång extra. Jag trivs bra med att sitta mitt i det stökiga skådespel som kallas krogliv. Ingen teater är lika intressant som den man själv får vara med i. Stäng in mig snart igen bland dammiga franska slottsvinsbuteljer, cigarillrökande fnittriga konstskoletjejer och lite korsikansk coppaskinka. Kasta även in en milt alkoholiserad, men ytterst charmerande, engelsk vinälskare som virrigt serverar oss och allt kan hända. Speciellt när husets champagne bara kostar 65 kronor glaset. Hedonismen når sin kulmen när jag knäcker upp en Bourgogne från Chassagne-Montrachet. En röd faktiskt. Dofter av svamp, multna löv och kanske lite människa hittar alla mina endorfinutsöndrare långt där inne bland synapserna. Det går bra att skjuta mig nu. Jag har fått uppleva njutning i stratosfären, jag nöjer mig här. Öppet: mån-tors 16.00-01.00, fre-lör 16.00-02.00.Stad:
Lokal:
