När filmen Äppelkriget (1971) hade premiär skrev en enig kritikerkår att filmen var ”lysande i enskildheter men mer tveksam som helhet”. Göteborgskollektivet KonstAB beskriver själva sin långfilmsdebut Vernissage hos Gud som en ”de onda mot de goda-saga i en naivistisk Äppelkriget-anda”. Jag kanske inte skulle beskriva deras film som lysande i enskildheter. Den har dock en kreativ galenskap som i det lilla är underhållande så visst finns det likheter med Äppelkriget. Den är lite för mycket, överallt, jämt hela tiden för att relatera till årets Oscarsgalas bästa film Everything Everywhere All at Once.
Det inleds lite i Lukas Moodyson-stil, och det inte bara för att Tillsammans-skådisen Lisa Lindgren har en roll, utan något Moodyson också kunnat göra är att låta konststudenter diskutera sina slutprojekt där den ena verkar försöka bräcka den andra i att uttrycka sig så svårt som möjligt. Det bådar gott. Dialogen är mycket rolig och detta spår borde ha utvecklats mer.
Men KonstAB är ute efter att söka svar på vad konst är och att rikta kritik mot sponsrad konst. En bit in spårar det ur och blir en obehaglig blandning av musikvideo och knarkflum. Stora och intressanta frågor besvaras inte helt. Där lyckades nog Plattform Produktion-kollegan Ruben Östlund med sin The Square (2017) bättre med att utforska konstvärlden genom satirens lins. Kapitalismen i Vernissage hos Gud symboliserats av en karikatyr på Monopol-gubben i hög hatt och fet cigarr eller Magnus Kreppers elitistiska sekt-rektor för konstskolan som älskar det kommersiella. Lite halvkul men också tjatigt.
Med detta sagt, kollektivet bjuder på en helt tokig visuell berg- och dalbana. Blunda inte även om du blir yr. Hoppas någon vill sponsra dem för med en större budget kan vi få ännu bättre och ännu mer skruvade berättelser från regissörerna Ossian Melin och Filip Aladdin.
