Shrek

Det är när man ser [I]Shrek[/I] som man förstår vilka aggressioner mot Disney-estetiken det byggts upp inom en genom åren. Ett stillsamt bubblande hat mot de där mjäkiga, snusförnuftiga, könlösa och präktiga karaktärerna. För att inte tala om alla menlösa prinsar och prinsessor som lagrats någonstans i ens undermedvetna från någon sagostund som liten. För hur ska man annars förklara den sorts instinktiva förtjusning som en sagoparodi som Shrek framkallar. Är det verkligen så att sagorna är det sista heliga som finns kvar att skända? Eller är det ryktena om att en av filmens figurer är porträttlik en högt uppsatt Disneychef som bidrar med extra krydda? Shrek är i alla fall namnet på ett grönt troll som tvingas rädda en prinsessa för att slippa dela träsk med en massa enerverande sagofigurer. Under hans uppdrag möter vi en kortväxt kung som bearbetar sina komplex genom att bygge extremt höga torn, vi får se en pepparkaksgubbe bli torterad och möter en liderlig drak-hona. Det är först när intrigen börjar upptas av en kärlekshistoria som [I]Shrek[/I] blir för soft och faktiskt lite lik samma genre som den driver med. Men [I]Shrek[/I] handlar inte bara om sagor. Filmen har också en snabb, detaljrik dialog som är full av anspelningar och syftningar -- ja, det är en film för filmofilkillar vars största hobby är att identifiera alla dolda anspelningar. Nyanser och småsaker som måste vara helt omöjliga att överföra till den svenskdubbade versionen, som jag tror att man gör bäst i att undvika.