”Det är inte det förflutna som hemsöker oss, det är vi som hemsöker det förflutna.” Med de djupa visdomsorden inleder Hugh Jackmans berättarröst Reminiscence. Men han har fel. För denna sci-fi neo noir hemsöks definitivt av det förflutna.
Vi befinner sig i en framtid där Miami är halvt under vatten och invånarna blivit nattdjur eftersom det är alldeles för varmt på dagarna. Nick Bannister (Hugh Jackman) livnär sig på att låta människor återuppleva sina minnen via ny teknologi. Hans eget liv vänds upp och ner när han tar emot en ny klient, Mae (Rebecca Ferguson). Mötet leder Nick in i en farlig besatthet i sitt sökande på svar.
Lisa Joy är en av genierna bakom tv-serien Westworld. Nu har hon skrivit och regisserat sin debutfilm och ambitionerna är så höga att allt snabbt faller ihop i en enda stor tematisk seg röra. Idéerna är många och intressanta, men är illa hopsydda av en voice over skriven av någon som sett alldeles för många Humphrey Bogart-deckare. Det finns en anledning varför Blade Runner inte fungerade med den ursprungliga berättarrösten. Det blir pajigt. Lägg till dialog som mest består mer av högtflygande utläggningar och exposition än av mänskligt tal.
Minst tre filmer finns i Reminiscence som hade blivit intressantare att se om de gjorts separat. Nu snubblar filmen omkring mellan att vara ett esoteriskt drama där känslorna fallar platta, en teknologisk studie av vår fascination vid nostalgi (där teknologin snabbt glöms bort i storyn) och en mordgåta à la Chinatown, fast i en suggestiv dystopisk värld. Allt klätt med genomskinliga inspirationskällor.
På så sätt och vis är det passande att en film som handlar om hur människor har svårt att släppa det förflutna, har så svårt att släppa det förflutna. Reminiscence är inte en film man kommer lägga på minnet och vilja återbesöka.
Genre:
Skådespelare:
Manus:
Regi:
