Jag har alltid varit något av en sucker för det melankoliska och filmatiseringen av David Auburns pulitzerbelönta pjäs Proof är lilla julafton för mig. Det är lite ledset sådär mest hela tiden. Och det är jävligt befriande, ska jag säga. Gwyneth Patlrow spelar Catherine (som hon även gjort på Londons lilla Donmar Warehouse-scen), dotter till en sinnessjuk men geniförklarad matematikprofessor. Hon
John Madden
Kapten Corellis mandolinJag kan inte riktigt låta bli att haka upp mig på Nicholas Cages bräkande. Han spelar den italienske kaptenen Corelli och spottar ut sina repliker på något som ska föreställa engelska med en grov italiensk brytning. Han är inte vidare bra på det, så jag kan inte sluta tänka på det. Eller på att han spelar mot spanjorskan Penélope Cruz, som säger sina repliker på något som ska föreställa engelska m |
Hennes majestät Mrs BrownDet bor en folkskollärare i mig. Jag tycker om filmer som har lite av historielektion i sig. När man får lära sig något på köpet. Här har jag levt i tron att Drottning Victoria, henne vi fick adjektivet viktoriansk efter, var just viktoriansk, det vill säga stel, okänslig och arrogant. Så mycket bättre då att den sanna historien om hennes relation med hästkarlen John Brown har blivit film. I tider |
Shakespeare in Love
Som vanligt kommer jag att tänka på Woody Allen, och citatet i Manhattan när Muriel Hemingway föreslår att han ska följa med till London. Varpå Woody svarar, typ: Oh no, I wouldn't look very good in leotards.[P][/P]
Joseph Fiennes ser inte heller särskilt bra ut i trikåer. Möjligen förstärker det hans Prince-look, vilk