Det kvinnliga volleybolllaget i Power Alley är en dynamisk grupp och representerar ett Brasilien som sällan syns på film. Men regissören Lillah Halla låter de unga och kaxiga tjejerna stå i fokus. Den transsexuella spelaren som stjäl hormoner eller lagkamraterna som utforskar sin sexualitet är tillsammans charmigt störiga och levnadsglada. Filmens inledande scen från deras omklädningsrum är både högljudd och rolig.
Lagets stjärna Sofia (Ayomi Domenica) är nära att få ett stipendium. Men när hon upptäcker att hon är gravid så går hennes drömmar i kras. I det ultrakonservativa Brasilien är en abort inte möjlig. Men Sofia vägrar släppa sina drömmar.
Skulden på graviditeten läggs dock på Sofia. Samhället bestämmer sig också för att äga hennes kropp. Det är jobbigt att se hur Sofia slits mellan hopp och förtvivlan, ensam försöker hon hitta en lösning men det är ett tungt ok att bära. Även om hennes biodlande far João (Rômulo Braga) vill sin dotters bästa så är det kvinnorna som ger honom vägledning. När João inte vet hur han ska hjälpa sin dotter pushas han av den äldre kvinnan som köper hans honung. Hon menar att tiderna förändras och frågar honom om de ens hade kunnat diskutera abort förut. Även Sofias kvinnliga tränare pressar honom att verkligen försöka gör allt för Sofia.
Power Alleys originaltitel är Levante. Det betyder ungefär att ”lyfta upp” och är även en term i volleyboll. Den spelare som i rätt läge sätter upp bollen för en annan att ta poäng. För om ingen annan vill ställa upp är det systerskapet själva som får hitta strategier. Och det är en underbar revolution som skönjas.
