Utan övriga jämförelser så är den här lilla dokumentären en [I]Shocking Truth[/I]. Skakig till formen, skakande till innehållet. Det är i någon mån mindre film och mer terapi. Men det visas på vit duk och det träffar i mellangärdet. Och vi kommer inte undan.
Den handlar om Linda Västrik själv och om hennes relation, eller snarare brist på relation, till pappan. Han har under alla år vägrat att svara på Lindas brev - han vill inte ens gå med på att han är hennes pappa.
Med videokamera söker hon upp sin pappa - och sin mamma - i deras lägenheter. Linda Västrik konfronterar dem med deras svek och med sin egen kolossala besvikelse. Under filmen hinner alla tre, vid olika tillfällen, bryta ihop framför kameran. Det är en familjetragedi som den unga regissören valt att exploatera offentligt.
En ny etikdebatt, typ den med Christina Olofsons [I]Nina, älskling[/I], är att vänta.
[I]Pappa & jag[/I] utspelar sig under ett drygt år, 1997 och 1998. En tid då Linda Västrik kämpade med att få iväg pappan till DNA-test, för att den vägen få bekräftat att han verkligen är hennes far. Hon förklarar för sina föräldrar att det är de som ska betala de 10.000 kronorna testet kostar - inte hon. Det är direkt plågsamt att se hur ingen av dem är kapabel att gå henne till mötes.
Det är svårt att recensera något så djupt personligt som [I]Pappa & jag[/I]. Åsikterna efter att man sett filmen kommer lätt att handla om antingen etiken eller om hur kylig pappan är eller hur kompromisslös Linda är.
Men jag vill ändå peka på ett visst slarv i berättandet. I filmen saknar jag till exempel den vitala frågan "Varför påstår du att du inte är min pappa". Det måste ju innebära att han menar att mamman ljuger. Men det får vi aldrig höra honom säga.
Drygt halvvägs in i filmen nämns, mest i förbifarten, att Linda även har en syster. Var finns hon? Varför är hon inte med i filmen? Pappan upphör också, mot slutet av filmen, att vara med i bild - all kommunikation sker över telefon. Sannolikt insåg han att hans dotter verkligen höll på att göra en film, och ville då dra sig ur. Vi kan bara gissa.
Nu är förvisso [I]Pappa & jag[/I] en så extremt speciell och personlig film att det är svårt att röra sig med traditionella invändningar som dessa. På samma sätt som det är svårt att göra en bedömning av Linda Västrik som regissör. Det får framtida filmer visa. Däremot uppvisar hon ett imponerande mod, som de flesta i branschen bara kan drömma om.
Skådespelare:
Regi:
