Min sommar i Provence

Emma Thimgren 09:00 14 Jul 2022

Året är 1905 och 12-åriga Marcel åker tillsammans med sin familj till landstället i Provence. Efter sommaren ska han börja i en ny skola, men innan dess befinner han sig med ena benet kvar i barndomen och det andra i den stundande tonåren. Min sommar i Provence är en klassisk “coming of age”-berättelse lagd i lantlig idyll, och utspelar sig samtidigt som Frankrike står inför stora strukturella och samhälleliga förändringar.

Samtidigt som Marcel skaffar sig sin egen självständighet, faller barndomens skygglappar och han blir allt mer medveten om föräldrarnas hemligheter och vuxenlivets svårigheter. När han blir förtjust i den förnäma Babette synliggörs frågor om klass och identitet som Marcel blir tvungen att möta, samtidigt som hans mamma i hemlighet deltar i kvinnorättsmöten. En rätt intressant skärningspunkt som sätter individernas öde i en större kontext.

Filmen är baserad på Marcel Pagnols bok Le temps de secrets från 1959 om sin egen barndom. Filmatiseringen är charmig men utnyttjar inte berättelsens dramaturgi särskilt väl, utan förlitar sig lite väl mycket på vackra vyer och nostalgi. Trots sina 104 minuter känns det som att filmen har en del logiska luckor tack vare långa utdragna sträckor som varvas med avhuggna sekvenser. Det är som att regissören velat göra en tre timmar lång film men plötsligt bara hade en halvtimme kvar att knyta ihop allt på.

Samtidigt är filmen för barnslig för att kallas vuxenfilm, och för vuxen för att kunna passera som en barnfilm. Det är en rar återblick över barndomen, men lämnar inga särskilt långvariga intryck.
 

Le temps des secrets
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner