The Mexican

Efter Benicio del Toros magiska solonummer och Steven Soderberghs fuktigt nikotingula foto i [I]Traffic[/I], är det inte konstigt att Mexiko för närvarande tjänstgör som Amerikas 51:a stat. I alla fall i Hollywood. I såväl Billy Bob Thorntons [I]Dessa vackra hästar[/I] som i Gore Verbinskis [I]The Mexican[/I] ömsom romantiseras och ömsom mystifieras landet söder om Rio Grande. Det må följaktligen krylla av mexikaner i den här filmen, men mexikanen i titeln är ingen mexikan. The Mexican är en pistol. En handgjord och antik pistolero med en förbannelse, som Brad Pitt skickas iväg av sina maffiabossar för att hämta hem. Ja, i själva verket vill han inte ha med dem att göra längre, och i synnerhet vill inte hans flickvän, spelad av Julia Roberts, att han ska ha det. Men Brad Pitt tar hellre risken att bli lämnad av Julia än att få lämna jordelivet, vilket hans uppdragsgivare garanterar om han inte utför detta sista uppdrag - det heter ju alltid så - åt dem. Snabbare än väntat hittar han pistolen, men givetvis får den fötter och byter så att säga händer några gånger längs vägen. Och katt-och-råtta-leken saknar inte underhållningsvärde. Brad Pitt kämpar visserligen med en roll där inte särskilt mycket finns att tillägga utöver det uppenbara. Han har det otacksamma jobbet att släpa på en huvudroll som mest är katalysator och en sorts passningsspelare åt de större birollerna. Filmens egentliga behållning, där mycket begåvat sägs och tänks och där spelet bitvis är alldeles förtrollande, står den otippade duon Julia Roberts och James Gandolfini för. Julia tas som gisslan av James gangster, som vill spåra upp Brad och pistolen. Och under deras alldeles egna lilla roadmovie visar debutanten Gore Verbinski med besked att han även behärskar den förbisedda regiuppgiften personinstruktion. Jag överdriver inte när jag påstår att [I]The Mexican[/I] är värd att ses enbart för ett samtal på ett café mellan Roberts och Gandolfini. Parallellt med jakten på den försvunna pistolen återberättas, i olika versioner, fabeln, eller eventuellt sanningen, om pistolen och dess förbannelse. Det är ett litet rörande skillingtryck som egentligen inte har ett skvatt att göra med själva övriga historien, men Verbinski lyckas ändå med effektfull elegans smälta ner den lilla filmen i den stora filmen. Sådan fingerfärdighet imponerar, liksom att i sin första långfilm lyckas få loss Brad Pitt och Julia Roberts till huvudrollerna.