Lyckans väg

Vissa filmer vet man verkligen inte efter vilken skala man ska bedöma. Framför allt inte om de som [I]Lyckans väg[/I] är gjorda i ett så utstuderat gott syfte att man känner sig ondskefull som ger kritik. Handikappades rätt till sex är en sympatisk stridsfråga, och [I]Lyckans väg[/I] är dessutom sexliberal på fler sätt - eftersom de enda som ställer upp på att ha sex med de handikappade männen (för det är uteslutande män det handlar om) är prostituerade. [I]Lyckans väg[/I] är en film i serien Petites cameras som gick på den franska TV-kanalen Artes. En serie filmer gjorda med DV-kameror och med extremt små budgetar. Bildspråket andas alltså TV, och klipp och kameraföring kan inte alls jämföras med det extremt estetiska foto vi vant oss vid även när kameratekniken är lite enklare. Det är snarare amatörism än dogma, liksom. Huvudpersonen, René, är rullstolsbunden och döende - och begär av personalen på sjukhemmet där han bor att de ska ta honom till en prostituerad, eftersom han håller på att förgås av kåthet. René är rent generellt ett problem på hemmet, han är osympatisk, överdramatisk, intellektuell och extremt elak mot både personal och andra patienter. Ja, så jobbig att det är direkt plågsamt att se filmen. Utöver denna centrala intrig finns också några grovt tecknade bihandlingar som definitivt inte hjälper upp helhetsintrycket. Döm om min förvåning när filmen halvvägs totalt ändrar karaktär och blir till en solskenshistoria. När René efter många om och men äntligen ska få ha sex så bjuds det också på några mer eller mindre obetalbara scener. Dels när en kvinna från sjukhemmet åker runt bland de prostituerades husvagnar intill motorvägen, och mäter deras dörrar för att se om man kan få in en rullstol hos dem. Och så min favoritscen, när de handikappade ger sig ut på sina motordrivna rullstolar, med plakat och röda fanan i högsta hugg, i en protestdemonstration för att kämpa för att den homosexuelle, muslimske och handikappade killen på hemmet ska få konvertera till katolicism med en prostituerad kvinna som gudmor(!). Men filmen i stort är kantig, ojämn och håller uppriktigt sagt inte biokvalité Snarare är det den typ av film som man kanske ser, och älskar, på en festival. Men har du rätt inställning, och en vilja att se något riktigt annorlunda så kan [I]Lyckans väg[/I] fungera.