Les Misérables

Claude Lelouch har tagit stora risker i detta gigantiska projekt, som luktar livsverk på långt håll. Inte nog med att han ger sig på ett av fransmännens allra heligaste litterära verk, Victor Hugos roman från 1862, Samhällets olycksbarn, han har också rent praktiskt satt sig på fyra av en filminspelnings mest betydande positioner: Lelouche är producent, regissör, fotograf och manusförfattare. Vi har sett bättre män sätta sig på bara hälften av dessa stolar - och trillat av bägge. Märkligt nog sitter Lelouch kvar på alla fyra. Dessutom med hedern i behåll. Visst tappar han tyvärr en del av dramatiken, parallelliteten (i berättandet) och moralen under den sista timmen, men kanske beror det på att vi, vid det laget, så hundraprocentigt delar både Hugos och Lelouch' tro på den goda försynen, att vi så att säga inte kan tro att allt inte skall ordna sig till slut...? Till det bästa. Trots allt.Självklart är det lika mycket Jean-Paul Belmondos förtjänst att vi håller intresset vid liv. Belmondo är en av Europas få, i ordets verkliga betydelse, stora Filmstjärnor. Han har det i blicken, i kroppen, i munnen, i det lilla, lilla mänskliga relä som slår från och till med ständig fördröjning; när vi är övertygade om att en normal mänsklig reaktion är panik, ja då vänder han i slow motion, när vi väntar oss stillhet kan han få hela sitt ansikte att leva flera liv samtidigt. Det är talang och tilltro i ett. Nej, Lelouch har inte filmat av romanen, men däremot flitigt använt sig av händelser, personer, öden och äventyr. Han samplar friskt, men sunt, han flyttar oss i tiden och i tanken. Allt tar sin början några sekunder innan 1899 blir 1900, och efter 2 timmar och 54 minuter har vi rört oss över 46 år. I centrum står den före detta boxaren Henri Fortin, vars livsöde i mångt sammanfaller med Hugos romanhjälte Jean Valjean. Hans liv tar en dramatisk vändning vid mötet med den undan tyskarna flyende judiska familjen Ziman. Deras öden är från den stunden för evigt sammanflätade.Filmens kraft går att finna i dess konsekvent framförda moraldiskussion; i nästan varje enskild scen ställs en människa inför valet mellan att göra det goda eller det onda, och spänningen ligger givetvis i vår osäkerhet om hur valet skall falla ut och vilka konsekvenserna skall bli.Man gör gott och litar på försynen. Ett sätt att hålla ondskan på plats. Hugo och Lelouch blir ibland lite besvärande i samma konsekvens; och lite för sentimentala, lite väl naiva etc.Men tanken den är god.Man kan också se Les Misérables för att det rakt igenom är en spännande film. Gott så.