Kolibrin

Virve Ivarsson 10:15 2 Nov 2023

Marco kallas för kolibrin eftersom han har en förmåga att stå still även i turbulenta tider. Han växer upp i en familj där föräldrarna ständigt bråkar och han och hans bror alltid tävlar medan hans syster är psykisk sjuk. Han blir kär i Luisa men en tragedi gör att de rör sig bort från varandra samtidigt som de aldrig kan glömma varandra. Marco träffar en annan kvinna som även hon är psykisk sjuk och de får en dotter tillsammans. När tecken på psykisk sjukdom märks även hos dottern blir Marco uppmanad att spendera mer tid tillsammans med henne.

Filmen Kolibrin är baserad på en bok av Sandro Veronesis med samma namn som prisats och fått goda recensioner. Men som fristående film betraktad är Kolibrin snudd på obegriplig. Filmen hoppar mellan så många olika tider så snabbt att man aldrig hinner landa någonstans. Och det gör det också svårt att känna med eller för någon karaktär.

För pojken man nyss såg är plötsligt medelålders och i en helt annan situation, och minuten senare är han pensionär. Huvudpersonen får ett barn, och plötsligt är hon ung vuxen och gravid. Bildrutan senare är hennes barn vuxet. Det är svårt att hänga med helt enkelt – men det hade det kunnat göras någon snygg poäng av. Här begriper man dock inte vad filmen vill säga med de många tidshoppen och det känns svårt att förstå vad regissören vill att man ska fästa blicken på.

Kolibrin marknadsförs som en film om en kärlek som aldrig går över men hålls hemlig men denna utgör en ganska liten del av historien. Desto mer tid läggs på att visa Marco tillsammans med sitt barn och barnbarn men dessa scener är helt utan spänning och tycks mest gå ut på att visa att Marco är en bra pappa och älskad av sitt barn och barnbarn.
Överlag finns här en väldigt sentimental stämning som fungerar dåligt ihop med de många tidshoppen då dessa förhindrar en från att fästa sig vid någon karaktär eller händelse. Och filmen ger en därför alltför mycket känslan av att betrakta någon som gråter över foton som man själv visserligen också ser men aldrig förmås att känna något för. 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner