Även om tokiga gimmick-komedier av typen Kung Ralph och Mannen som visste för lite alltid är välkomna i mitt hem så finns det trots allt gränser. Med ett upplägg av lika delar Sex and the city och ett mellannummer av Kalle Anka Pocket jobbar Lohan på en pr-byrå på Manhattan och har varje dag omänsklig tur- illustrerat av saker som grön våg, finfint väder och att alla vill ligga med henne. Olyckligtvis träffar hon Chris Pine på en maskerad, råkar genom en stilla kyss byta tur-koefficient med honom, varpå allt blir regn och misslfyt (om det var den här dagen hon även skrev på kontraktet till Herbie - fulltankad framgår inte). Resten är en uppvisning i viljelöst manusbygge: Lohan får lite elstötar (otur), Pine breakar som rockproducent (tur) och givetvis möts de snart igen för att ovetandes om förväxlingen tur-battla lite på en diner (ser man på).
Just my luck är av allt att döma tänkt som Lindsay Lohans viktiga övergångsfilm från oförarligt Disney Channel-bus till vuxen stjärnglans. Som sådan är den så kontraproduktiv att man häpnar.
Skådespelare:
Regi: