I en mataffär utanför byn Blyvoor i Sydafrika är alla varor täckta av ett tunt lager damm. Personalen arbetar iklädda munskydd och dammar gång på gång av både hyllor och kassaapparater, men insatserna tycks hopplösa. Dammet består av små partiklar uranium, och kommer från en av de platser där enorma mängder avfall från guldutvinning dumpats. Partiklarna kan ha stora hälsovådliga effekter på den som inhalerar dom: även flera år efter att gruvdriften i området har upphört rapporteras barn födas med fysiska deformationer och kognitiva nedsättningar.
Dokumentären Jozi Gold redovisar de förödande följderna av 120 års guldutvinning utanför Johannesburg, och berättar i detalj hur Sydafrikas historia är tätt sammanlänkad med guldindustrins. Regissören Fredrik Gertten ligger sedan tidigare bakom succéer som Push (2019), om den globala bostadskrisen, och Bananas!* (2009), om den lukrativa bananindustrin. I Jozi Gold ger han sig än en gång i kast med att skildra hur tillkortakommanden hos global industri påverkar människors vardagsliv. Berättelsen är fängslande och detaljrik, men ibland aningen för informationstät.
Gertten har högt förtroende för sina tittare, och redovisar utförligt såväl kemiska som historiska förlopp. Det är pedagogiskt, men utläggningarna ger också dokumentären en viss ton av formalitet. Få lokala personligheter tillägnas mer än några minuter, och det är synd, för här finns onekligen många starka berättelser. Vid frontlinjen i kampen för att få gruvföretagen att ta ansvar står aktivisten Mariette Liefferink, en excentrisk eldsjäl som ledsagar tittaren från gruvdirektörernas kontor till möten med lokalbefolkningen och tillbaks igen. Som före detta Jehovas vittne låter hon sig inte avskräckas när hon gång på gång avvisas av guldentreprenörer och lokala beslutsfattare. Hennes engagemang och värme gör henne till just den berättare som dokumentären behöver, för guldutvinning är onekligen en invecklad process, och precis som Push har Jozi Gold genomgående ett högt tempo.
I slutändan uppfyller filmen ändå sitt syfte: precis som Gerttens tidigare dokumentärer lämnar Jozi Gold tittaren upplyst, upprörd och försiktigt hoppfull om den lilla människans möjlighet att förändra sin omvärld.
