I Joyland utgår regissören Saim Sadiq från Pakistans syn på manligt och kvinnligt, gamla traditioner och transsexualitet. Det sistnämnda väckte så pass starka känslor i hemlandet att filmen ett tag totalförbjöds att visas.
Haiders (Ali Junejo) familj har inte helt accepterat att han dansar och det blir definitivt inte bättre när han får jobb som bakgrundsdansare i en erotisk show. Där möter han föreställningens stjärna, den tuffa och karismatiska transpersonen Biba (Alina Khan), och är snart involverad i ett kärleksdrama med oanade konsekvenser både för honom och hans familj.
Huvudrollsinnehavarna Ali Junejo och Alina Khan är mycket starka i sitt samspel. Juneji är bra som den lite vilsna och valpiga Haider. Khan, även i verkligheten en transperson, gör Biba till ett kraftpaket av sensualism. Tillsammans utforskar och utmanar de varandra och provocerar samtidigt samhället runtomkring.
Haiders fru Mumtaz (Rasti Farooq) bryts sakta sönder av äktenskapets krav. En egentligen levnadsglad ung kvinna som drömmer om ett modernt liv. Snart är hon dock fast i ett könskonservativt mönster. Att hennes man utforskar sin sexualitet slår mot henne på så många plan. Det är verkligen tröstlöst att se. Liknande känsla uppstår i mötet med Haiders konservativa far (Salmaan Peerzada) som älskar sin son men befinner sig i glappet mellan det gamla och det nya Pakistan. Han kan dock inte se annan för honom ny typ av kärlek existera även om han vill att sonen ska vara lycklig och innerst inne kanske förstår honom.
Joyland blir med sin lågmälda ton till ett mycket vackert och tänkvärt porträtt som sätter fokus på ett viktigt och aktuellt ämne.
