Passande nog lagom till första snön, kommer biopremiären av Holiday, som behövde pushas av utländska festivalpriser för att nu - äntligen - få visas för allmänheten i Sverige. Man kan säga mycket om Isabella Eklöfs brutala och knepiga debutfilm, men inte att hon är rädd för att ta upp svåra, rentav obesvarbara frågor och visa oss världen genom ögon som särskiljer fler nyanser än svartvitt och blågult.
I Holiday, baserad på danskan Johanne Algrens autobiografiska roman Louis liv (läs mer om manusarbetet i Maja Waltrés intervju med Eklöf), står färgmättade foton från ett semesterparadis i skarp kontrast till ett allt annat än pastelligt innehåll. För mig räcker det med att i bakgrunden se och höra Turkiska rivierans turistaquarobic och festande danskar för att börja krevera. Obehaget och förnedringen som tas till en ny nivå av Eklöf är vardag för huvudpersonen Sasha (Victoria Carmen Sonne, känd från Vinterbröder) som är tillbakadragen, fåordig och artig - på ett sätt som barn från trasiga familjer är - i rollen som leksak åt den svinrika oförutsägbara våldsamma gangstern Mikael (Lai Yde). Jag vet hur ytligt det låter, men Holiday går inte helt lätt att avfärda som en billig provokation, svag thriller eller som danskt frosseri i kvinnoförnedring och våld gjord på trots mot PK-Sverige; den bygger snarare på ett medvetet spel med perversitet och en vilja att sälla sig till Ruben Östlund och engagera tittaren i en öppen dialog.
Filmen förlorar på att karaktärerna är lite väl endimensionella och svåra att greppa - de blir mer som representanter för vissa attityder än människor av kött och blod. Jag är inte heller helt övertygad av finalen som på ett lite för banalt sätt bryter mot den starka och realistiska kärnan. Men visa mig en långfilmsdebut som är lika kraftfull och fullbordad, som gläntar på dörren till Melania Trump-kvinnans verklighet, där hon står på toppen av ett enormt isberg uppbyggt av pengar, maktsjuka, lögner, sexuellt våld och ömsesidigt förakt.
