Precis som med Zvyagintsevs hyllade debut Återkomsten, kan man här inte förbise influensen av Tarkovsky. Temat familjeproblematik och allegorier känns också igen, med en ofta övertydlig religiös symbolik. Zvyagintsev litar inte på att man på egen hand ska kunna urskilja sensmoralen bland alla översiktsbilder och den sparsmakade, nästan parodiskt ryska dialogen. Kommunikationsbristen mellan paret Alex och Vera (spelad av Maria Bonnevie) får inte tala för sig själv, utan man skrivs på näsan med Bibelcitat. Filmen må vara baserad på en roman av William Saroyan och det minimalistiska soundtracket är signerat Arvo Pärt, men behållningen är ändå fotot, med pastorala landskapsinramningar som skulle göra nämnde Tarkovsky att bli avundsjuk.
Regi:
