Flipper

Eftersom det på senare tid har blivit politiskt korrekt att inte vara politiskt korrekt har jag väldigt svårt att bli upprörd över filmer som är politiskt korrekta. Hellre en barn- och ungdomsfilm som handlar om ekologi, miljö och djurens rätt till ett värdigt liv än det videoutbud som erbjuds våra elvaåringar.Det är alltså i mina ögon helt OK att göra filmer som Flipper, särskilt som det finns mig närstående unga män (söner) som grips och påverkas av dessa historier.Vad jag däremot har lite svårare för är att filmer som Rädda Willy, Babe och Flipper dubbas till svenska. Lyckligtvis talar själva delfinen här varken engelska eller svenska, men denna oönskade "verfremdung", för att tala med Brecht, frestar på.Vi ser alltså en 14-årig pojke, med bristande tilltro till vuxenvärlden -- mamma har nyss skilt sig, och så vidare -- tvingas ut till en karibisk ö på sitt sommarlov, när han hellre skulle vilja följa Red Hot Chili Peppers på deras turné. Till råga på allt hamnar han hos sin plågsamt excentriske morbror, en gammal hippie -- en gång roddare åt Beach Boys, minsann -- spelad av Paul Crocodile Dundee Hogan. Men, se pojken blir bekant med både en delfin och en flicka och tillsammans tar de upp kampen mot hänsynslösa vuxna som dumpar kemiskt avfall i havet och därmed hotar den lokala fiskenäringen -- och inte minst Flipper.Som sig bör är karaktärerna, och därmed spelet, tecknat i svart och vitt, ont och gott. Men lille Elijah Wood, som vi bland annat såg i Evigt ung, är ingen obegåvad ung skådespelare -- något helt annat än den mekaniskt charmlöse Macaulay Culkin. Med Wood som huvudrollens Sandy bär den här förutsägbara och harmlösa lilla filmen -- som naturligtvis är ytterligare än filmatisering inspirerad av en TV-serie från 60-talet -- så långt som man kan begära. En ofarlig filmtradition, svår att uppröras över, då som nu.