George of the Jungel var en, numera kultförklarad, tecknad TV-serie som sändes under 60- och 70-talet. När den har blivit film under Disneys överinseende har nästan allting i originalet fått stryka på foten. Endast två saker återstår: den medryckande titellåten, och det stående skämtet där vår snälle men korkade Tarzanfigur svingar sig i en lian och krockar med ett träd. Om du tycker att det sistnämnda verkar roligt ska du absolut gå och se filmen, för det sker ungefär 30 gånger (jag slutade räkna efter ett tag). För att fylla ut dötiden mellan Georges luftfärder har man skojat till det med glada negrer, apor som pruttar, elefanter som kissar och en ond viting som snubblar på trädrötter och ramlar huvudstupa i elefantbajs. Analhumorn blandas ut med en rörig handling och transportsträckorna känns långa som ösregn.
Regissören Sam Weisman och de andra som ligger bakom filmen måste naturligtvis ha insett hur uselt resultatet skulle bli, men det dilemmat har de löst genom att ta till det mäktiga försvarsvapnet självironi. Mellan raderna poängteras det hela tiden att ñvi vet att vi har gjort en skitfilm, men det gör ingenting för vi tar den inte själva på allvarñ. Att John Cleese gett sin röst till apan Ape måste även det vara ett utslag av en ñvälgörandeñ självdistans från hans sida.
Djungel-George borde ha fått fortsätta vara en tecknad kultklassiker - och ingenting annat.
George of the Jungle
Skådespelare:
Regi:
