Denise på tråden tar avstamp i det på 80-talet så populära filmtemat "den stressade nutidsmänniskan jobbar ihjäl sig och har inte tid med sina känslor". I denna komedi är de så pass upptagna att de inte ens hinner träffas, all human kontakt hålls per telefon positivt nog alltså inte per e-mail vilket vore mer "90-tal" (än så länge står datakommunikation för något hotfullt i filmens värld och nyttjas sålunda bara av mördare).Nå, grundidén, och inledningen, är såväl charmig som fyndig. Vänkretsen i 30-årsåldern använder luren till vanligt terapiprat men förmedlar även kärlekskontakter, bestämmer möten och planerar fester. Men av olika anledningar kommer de så att säga aldrig till skott. När någon bjuder på födelsedagskalas dyker ingen upp, en blind-date blir en no-date, och så vidare. Som sagt, fyndigt men regissören Hal Salwen är så konsekvent och trogen sitt uppsåt att han, paradoxalt nog, verkar tappa motivationen någonstans på vägen. Och framförallt vårt engagemang. Delintrigen om mannen som efter en spermadonation blir uppringd av den lyckliga mottagaren (Denise) lever visserligen hela filmen igenom men den är dessvärre alldeles för bräcklig för att lyfta resten av bygget. Hur lättviktigt det än må vara. En film som nästan enbart bygger på scener där människor pratar i telefon har naturliga begränsningar som inget manus kan häva. Folklivsforskare och etymologer kan dock glädjas åt alla de olika sätten att säga att "man har häcken full".
Denise Calls Up
Skådespelare:
Regi:
