Luc Besson har genom hela sin karriär haft en fetisch för halvt bipolära kvinnor i korta fodralklänningar som tvingats till seriemördarkarriärer. Sexiga mysterium från samhällets utkanter eller nedfallna från himlen. I hans magnum opus, Det femte elementet, projicerade exempelvis Bessons jorden och hela universums mening på supermodellen Milla Jovovich. Samtidigt har kvinnorna oftast inte större intellekt än ett barn. Det blev paradoxalt tydligt när tolvåriga Natalie Portman gjorde den mest mogna och komplexa av Bessons väsen i Léon. Även om den också byggde på att hennes Matilda var en stor gåta för den snälle yrkesmördaren Léon.
I Colombiana upprepas receptet. Den lilla flickan Cataleya ser sina föräldrar bli mördade i en droguppgörelse i Bogota och växer upp till mördare för att hämnas. Hennes känslige konstnärspojkvän (onödig karaktär) förstår henne inte och vill att hon ska öppna sig.
Kanske är det här greppet någonting typiskt franskt. Den ständiga Amélie från Montmartre, eller från Colombia då. Plus lite sex och mycket vapen. Tja, hellre det antar jag.