Alla som trodde att Russel Brands 15 minuter var över kan förbereda sig på ytterligare två timmar i tortyrkammaren. Här spelar han Arthur, en svinrik, ansvarslös slacker som förväntas väcka sympati hos tittaren när han tvingas gifta sig med en snygg och framgångsrik kvinna (eller, han kan avstå men då måste han leva som en vanlig människa – oh, the horror).
Innan det ointressanta slutet har han hunnit bli kär i en mer genuin kvinna (symboliserat genom att hon tar hand om sin far) och göra upp med sin maktgalna mor och sin egen fixering vid pengar. Gissa lärdomen man ska dra?
Nej, Arthur är en komedi som inte är rolig, den bjuder på en Oscarvinnande skådis som ser ut att vilja begå självmord och den planterar små tyck-synd-om-Russel-frön som aldrig växer till träd.
