Den danska regissören Susanne Bier är vid det här laget antagligen van vid remakes. Efter tokhyllade Bröder som 2009 amerikaniserades med Hollywoods dåvarande guldgossar Tobey Maguire och Jake Gyllenhaal i huvudrollerna, har turen nu kommit till Efter bröllopet från 2006.
Isabel (Michelle Williams) har tagit över Mads Mikkelsens roll och driver ett barnhem i Indien när hon plötsligt får ett samtal om en möjlig donation. I New York träffar hon sin blivande finansiär, den galet lyckade Theresa (Julianne More) som av en händelse bjuder henne på sin dotters bröllop. After the wedding skildrar ett invecklat efterspel där Isabels förflutna och Theresas välplanerade baktankar uppdagas.
Regissören Bart Freundlich har inte enbart regisserat, skrivit manus och producerat filmen tillsammans med sin fru skådespelerskan Julianne Moore, han har även castat henne i en av filmernas huvudroller. Nepotismen hade kanske varit helt okej, om After the wedding inte framstod som en fantastiskt meningslös restprodukt från en annars rätt bra historia. Susanne Bier lyckades med sin film fånga relationernas invecklade strukturer och skådespelarnas rörande skiftningar, något som Freundlich direkt misslyckats med. Stolpigt berättande, fjäskiga bilder och storslagna åkningar över Indiens vidder som Theresas överdådiga gods, ger inget mer än en indikation på filmens budget. Genom att kasta om rollerna har man försökt ge berättelsen ett nytt perspektiv. Men detta funkar rätt dåligt när Isabel i filmens avgörande scen ska försvara varför hon adopterade bort sitt nyfödda barn och hennes pojkvän utan att berätta det ångrade sig.
Inte ens Julianne Moore som vanligtvis har mycket att komma med, lyckas här göra sin karaktär till något annat en schablon. Som amerikansk remake är och förblir After the wedding ett relationsknarkeri på den lägsta nivån.
