Hybris
David Pagmar - Färgen som målade livet flagnar
David Pagmar har bytt skepnad många gånger. Han debuterade som musiker under artistnamnet Montt Mardié, som sedan bara blev Monty. Pagmar har även vistats i många olika rum, från Grammisuppträdande tillsammans med Lorentz till vigseln mellan prins Carl Philip och Sofia Hellqvist i Storkyrkan.
Azure Blue – Fast Falls the Eventide
Det är så fint när artister utvecklas i en riktning man gillar. Som med Azure Blue, som aldrig har varit så elektronisk som nu.
Från melankoliskt åttiotalssyntiga Post Affect till dramatiskt förorättade Crimson Red och rusiga My Final Candle till mitt favoritspår, sprättiga New Moon som beter sig som en känsloladdad tonåring i Brideshead-miljö.
Maasai – Feeling Blue, Seeing Orange
Maasai bildades för fem år sedan, då Dominique Teymouri behövde en trummis till sitt dåvarande musikprojekt och fann Zackarias Ekelund. Nu gör duon emotionell, svallande vildmarkspop, byggd kring trummor och sång. Refrängen i Forgive Me låter som ett gästspel av Lykke-Li, Devil's Dance är full av trippiga ljudeffekter till ett i övrigt nedtonat sound. Det är också de återhållsamma låtarna som är bäst, när schlagereuforin tar över är det svårare att bli berörd.
Azure Blue - Beneath the Hill I Smell the Sea
Tobias Isaksson brukar kalla sig själv för onelinerkungen och det ligger någonting i det där. Oftast är det lika roligt att lyssna på hans texter som det är att lyssna på hans baleariska rymdpop. Inte för att texterna är spexiga, utan för att de är välformulerade och underfundiga. I låten The Cather in the Rye från debutskivan finns till exempel raden ”From Hemingway to The Crystals, from de Sade to Sade”.
