Azure Blue - Beneath the Hill I Smell the Sea

Sara Berg 00:00 13 May 2015

Tobias Isaksson brukar kalla sig själv för onelinerkungen och det ligger någonting i det där. Oftast är det lika roligt att lyssna på hans texter som det är att lyssna på hans baleariska rymdpop. Inte för att texterna är spexiga, utan för att de är välformulerade och underfundiga. I låten The Cather in the Rye från debutskivan finns till exempel raden ”From Hemingway to The Crystals, from de Sade to Sade”. 

 

På Azure Blues tredje skiva gillar jag formuleringar som ”I've changed, but you probably have, too” och ”Every broken dream is plagiarised” samt den lätt sorgmodiga covern på Robert Forsters Justice medan hela There Was a Time håller på att göra mig galen med alla rim. Musikaliskt rör sig soundet fortfarande kring delfiner som hoppar i solnedgången, elektroniska lager på lager-effekter och skojiga samplingar, invävda i svepande sjok av syntar, nostalgiska slingor och peppiga trummor och det är vackert.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Billie Joe Armstrong – No Fun Mondays

Det ödesdigra året 2020 har tvingat alla världens artister att hålla sig hemma. Tråkigt på många sätt – men kul när kreativiteten tar sig riktningar som inte hade uppstått annars. Ingen har väl till exempel missat Miley Cyrus ruggigt bra rockcovers som släppts under pandemin?

Miley Cyrus - Plastic Heart

Headbanging, brötig sing-along, svett, tårar och totalt hängivelse. Allt känns tillåtet, i den råa och stämningsfulla värld som yrvädret Miley Cyrus bjudit in oss till. Äntligen har hon fått nära sina rötter och skapa sitt första renodlade rockalbum. Plastic Heart är en nostalgitripp, där hon oförlåtligt enar rock ‘n roll, punk, pop och disco i en vattendelande kollision. 

The Smashing Pumpkins – CYR

Det generösa dubbelalbumet med 20 spår är The Smashing Pumpkins poppigaste någonsin. Gruppen rör sig allt längre ifrån sina punkiga rötter vilket jag tycker är synd. Soundet må vara nytt för bandet i fråga, men vill man lyssna på den här typen av poprock präglad av åttiotalsromantiserande så finns det bättre musik.

Migi - Bättre tider

På sin debut-ep lyckas inte Migi bevisa mycket. Rapparen har precis som en annan nykomling, Macky, franska som andra- eller i det här fallet förstaspråk. Men till skillnad från Macky tar Migi inte lika tydliga influenser från den franska rapen.