Tobias Isaksson brukar kalla sig själv för onelinerkungen och det ligger någonting i det där. Oftast är det lika roligt att lyssna på hans texter som det är att lyssna på hans baleariska rymdpop. Inte för att texterna är spexiga, utan för att de är välformulerade och underfundiga. I låten The Cather in the Rye från debutskivan finns till exempel raden ”From Hemingway to The Crystals, from de Sade to Sade”.
På Azure Blues tredje skiva gillar jag formuleringar som ”I've changed, but you probably have, too” och ”Every broken dream is plagiarised” samt den lätt sorgmodiga covern på Robert Forsters Justice medan hela There Was a Time håller på att göra mig galen med alla rim. Musikaliskt rör sig soundet fortfarande kring delfiner som hoppar i solnedgången, elektroniska lager på lager-effekter och skojiga samplingar, invävda i svepande sjok av syntar, nostalgiska slingor och peppiga trummor och det är vackert.
