"En total hängivelse."
(EMI)
Paul McCartneyVad kan en gammal superstjärna göra när anseendet ifrågasätts, när inspirationen tryter och när det enda folk bryr sig om är gamla plattor han gjorde för mer än trettio år sedan?
Paul McCartney har brottats med den frågan under lång tid, och han har prövat ett antal strategier för att hitta en lösning. Men alla strategierna har varit retrospektiva, på olika sätt har han försökt återskapa det so |
KaahDet kan vara lite svårt att vänja sig vid Kaahs ansträngda röst - till synes på väg mellan pianopallen och toalettstolen hela tiden. Men Kaah har något visst som gör att jag alltid stannar kvar vid stereon mycket längre än för den genomsnittliga Eric Gadd-radiofunken.
Hans tredje skiva är skitig och avskalad. Ibland, som i [I]Faller till noll[/I], känns det som om Mauro Scoccos [I]Nelly[/I] fl |
Björn SkifsDuett med Lotta Hedlund i en svenskspråkig phillyarrangerad [I]Ain't No Mountain High Enough[/I], elpianostinna soulcovers av Lee Dorsey och Joe Babcock med ett tryck i rösten som får Daniel Lemma och Kaah att gråta av avund och Orup och Eric Gadd att rodna av skam över att någonsin ha kallats för soulhopp. Stax-ös med Lasse Samuelssons Dynamite Brass. Svenska tolkningar av Randy Newman blandat me |
Adam FVad gör en drum'n'bass-producent 2001? Adam F packade ner sina synthar och stack till USA för att spela in en skiva med stora delar av hiphopeliten. Def Jam blev sjukt imponerade av hans demo-tejper och nu är Adam F polare med både LL Cool J och Redman. Att få jobba med alla dessa storheter blev nog för mycket för Adam F. Först kallar han skivan [I]Kaos - The Anti-Acoustic Warfare[/I] (ganska pret |
FreSveriges första och hittills enda r'n'b-grupp att räkna med är nu, efter ett par lovande singlar, äntligen mogna för ett riktigt genombrott. Jag pratar om bröderna Fre, Jonatan 19 och Henok 24. Killar som kan sjunga. Med lite flyt kan Fre bli för svensk soul vad Craig David förra året blev för brittisk.
Många har befolkat den svenska soulhimlen med blandat musikaliskt resultat: Mauro, Orup, Li |
Charlie's MagazineSvensk landsortsmusik mår förträffligt för tillfället. Svensk country var under många år ett stort skämt, anpassad för Svensktoppen eller en svältfödd squaredansarskara i Stockholms södra förorter. Men nu börjar det hända saker.
Charlie's Magazine spelar hederlig countryrock, som om de vore ett mycket rutinerat band, på sin debut [I]Sweet Alibi[/I]. Förebilder som Eagles och Jayhawks kombinera |
Pelle OsslerMeriterad gitarrist får inte tillräckligt utrymme i sitt ordinarie band och gör soloskiva. Har vi hört det förut? Vill någon verkligen höra det igen? Bernard Butler gjorde ingen människa glad när han försökte, Johnny Marr kom aldrig till skott och John Frusciante borde avråtts från att utnyttja kontraktets soloklausul.
Pelle Ossler gapar över mycket på sin andra soloskiva, som är uppdelad på va |
ShimoliFör att komma undan med att göra svängig "tjej med gitarr och fina melodier"-musik krävs åtminstone en av följande två saker: en fantastisk textförfattartalang eller ett fantastiskt sinne för just fina melodier. Allra helst båda två. Annars är det kört. Annars blir det reklamradiohits av hela grejen.
Shimoli lyckas inte riktigt med någonting av det på sitt debutalbum. Det finns en del fina melo |
Ken[B](Samlingsrecension med Den Svenska underjorden)[/B]
Någon har klottrat "Fattaru" på en box utanför mitt Konsum. Och när det gäller just svensk hiphop är jag inte säker på att jag gör det. Steget är mycket litet mellan sega hemmabrända CD-demos och förra årets nonsensdebuter på Stort Bolag. Oavsett vad argaste underjord vill hävda är musik och framför allt attityderna oftast de samma som i den |
