Shimoli

För att komma undan med att göra svängig "tjej med gitarr och fina melodier"-musik krävs åtminstone en av följande två saker: en fantastisk textförfattartalang eller ett fantastiskt sinne för just fina melodier. Allra helst båda två. Annars är det kört. Annars blir det reklamradiohits av hela grejen. Shimoli lyckas inte riktigt med någonting av det på sitt debutalbum. Det finns en del fina melodier på plattan, men ingen som sticker ut. Små detaljer i flera låtar känns dessutom kopierade rakt av från liknande låtar i samma genre (här finns spår av både Nathalie Imbruglias [I]Torn[/I], Sophie B. Hawkins [I]Damn, I Wish I Was Your Lover[/I] och någon annan hitsingel som jag inte minns vad den heter) och det är möjligt att det är medvetet (som små hyllningar?), men i så fall går det över huvudet på mig och jag förstår inte alls varför. Det är kanske inte helt rättvist att placera Shimoli i ovan nämnda musikgenre. Hon är från början r'n'b-sångerska och det var först tillsammans med låtskrivarpartnern Marcus Dernulf som hon tog steget över till trallvänlig pop. Jag tror inte ens att hon spelar gitarr. Men ska man placera det någonstans får det bli där. Även om r'n'b-influenserna ibland lyser igenom, som i [I]Natural[/I], som lika gärna skulle kunnat vara tagen från Robyns senaste platta. Musiken är inte direkt dålig, den är bara menlös. Menlös för att den är så himla harmlös. Reklamradion kommer att älska den.