"För den som vågar släppa på stoltheten är sommaren räddad."
Columbia/Sony
Evanescence - The Bitter Truth
För ett band som grundades redan 1995 och först nu släpper album nummer fyra med originalmaterial, är det imponerande hur Amy Lee & co. lyckas behålla mycket av sin kärna från 2003 års debut Fallen. Samtidigt är de flesta daterade nu metal-ingredienserna, tack och lov, bortfiltrerade. Detta sätter en mer organisk amerikaniserad rockton snarare än metal, vilket gör denna giv definitivt mer njutningsbar rent audiovisuellt.
Orville Peck — Show Pony EP
För den som redan med sin debut dragit allt till sin spets är nästa utvecklingssteg desto svårare. Med en sexspårs-EP skickar den maskerade och übersentimentala queercowboyen Orville Peck (verklig identitet: okänd) upp ett knippe testballonger för att pröva alternativa riktningar. Kanske skorrigt avskalad ballad väldigt väldigt nära den åldrade Johnny Cash, som No Glory in the West? Bredbent kraftfull rootsrock med bilåkarmetaforer, som Drive Me, Crazy? Eller till och med radiovänlig Nashville-mainstream som i en helt ickeironisk duett med Shania Twain?
Musikrecension: Robbie Williams – The Christmas Present
"För den som tar sig igenom alla 28 spår finns absolut inget att vinna."
Leonard Cohen - Thanks for the Dance
Det finns en angelägen principdiskussion att ta angående postumt utgivna album slutförda av nära släktingar som inte riktigt uppnått de egna karriärnivåer som blodsbanden bäddat för. Den lämnar vi dock därhän just nu, och konstaterar att det här rör sig om Leonard Cohens son Adam som lanserar några utkast, skisser och överblivna spår som ”The Great Lost Album”.
