Matt Martians har varit en del av ett antal tunga konstellationer under åren. På hans resumé hittar vi Odd Future och The internet för att nämna några. Han har sprungit jämsides med artister som Frank Ocean, Tyler, The Creator, Syd och Steve Lacy utan att riktigt ha gjort sig ett eget namn. Debutskivan The Drum Chord Theory fick ett något milt mottagande, vilket gör att mycket står på spel när han nu släpper The Last Party.
Redan på första spåret, Out the Game, vaggas man in i en långsam och varm soulkänsla. Knock Knock står ut bland spåren när Odd Future-synten i första delen av låten lämnar utrymme åt ett intensivt jazzkomp i den andra delen. The Last Party är full av försiktigt briljanta låtar som charmar med sin enkelhet.
Matt Martians musik är svår att definiera. Han leker med neo soul, jazz och hiphop men har samtidigt en väldigt alternativ framtoning. Om man måste hitta referenser så låter hans musik som en blandning av BJ The Chicago Kid och Gnarls Barkley. Men sådana jämförelser behövs inte. Matt Martians står på helt egna ben och The Last Party har förmågan att fånga lyssnaren i ett kreativt gränsland mellan vackra texter och psykedelisk soul. I det gränslandet vill jag stanna.
