Det är nästan omöjligt att föreställa sig hur Tyler, The Creators alster kommer låta. Han har också varit tydlig på sociala medier med att Igor inte kommer att likna något av hans tidigare album. Flower Boy var något av en succé. Den bevisade att Tyler kan bolla med en mer känslig sida och fortfarande blir grammisnominerad. Igor bygger vidare på samma fundament trots att den är mindre av ett hiphopalbum.
Igor's Theme sätter tonen för skivan, vilket kanske inte är förvånande. Efter 23 sekunder av enbart en synt så bryter ett trumbreak in och låten utvecklas till något melodiskt, psykedeliskt och vackert. Jag måste dock medge att jag var lite nervös under de 23 sekunderna, då dom i princip kunde följas av vad som helst. Tyler är en av få som, likt Young Thug, kan gråta, skrika och viska över sina beats. Han är totalt i kontroll över vad han skapar men känns också som en något instabil människa vilket gör hans musik intressant. Trots att Kaney West gästar på Puppet, Playboi Carti på Earfquake och Frank Ocean kan höras på Running Out of Time så tar det aldrig strålkastarljuset från Tyler. Det är uppfriskande i en tid där många hiphopalbum söker sitt självberättigande genom sina features. What's Good står ut bland låtarna med sin mörka framtoning. Det låter som att Tyler har fångat en The Prodigy-låt och gjort den till sin egen med mjukar trummor och syntpauser mellan verserna.
Tyler, The creator visade redan 2011 att hiphop kunde vara något bisarrt och annorlunda. Goblin öppnade dörren för den alternativa hiphopen som vi känner den idag. Tyler har dock alltid lyckats återskapa sig själv varje gång han har släppt ett album. Därför känns skönt att konstatera att han fortfarande leker utan regler. Igor toppar dock inte Flower Boy om en jämförelse nu är nödvändig. Soulelementen på Igor är dock oerhört vackra och när skivan tar slut över en sampling av Al Green på Are We Still Friends? så kommer jag på mig själv med att vara häpen över Tylers kreativitet.
