Leonard Cohen - Thanks for the Dance

Patrik Forshage 14:14 24 Nov 2019

Det finns en angelägen principdiskussion att ta angående postumt utgivna album slutförda av nära släktingar som inte riktigt uppnått de egna karriärnivåer som blodsbanden bäddat för. Den lämnar vi dock därhän just nu, och konstaterar att det här rör sig om Leonard Cohens son Adam som lanserar några utkast, skisser och överblivna spår som ”The Great Lost Album”.

Det är det ju alltså inte, men väl en halvtimme med nio utmärkta outtakes. De har bearbetats vidare efter Leonard Cohens död av en imponerande skara musiker, där Daniel Lanois oantastliga arrangemang och Jennifer Warnes röst är centrala, och de är inte dumma alls. 

I gripande The Hills sjunger Leonard Cohen om hur kroppen bryts ned av ålderdom och sjukdom. Den hade varit ett strålande bonusspår på en deluxe-version av hans egentliga avskedsalbum You Want It DarkerIt’s Torn låter förvirrande likt Nick Caves senare inspelningar, och titelspårets ödmjuka vals liksom den arga samtidskommentaren Puppets och flera andra låtar hade sannolikt tagit sig vidare till ett riktigt studioalbum, hade Leonard Cohen fått leva. 

Problemet är att även om Thanks for the Dance inte skämmer ut sig i Leonard Cohens katalog låter det som hans album brukade låta för 15 år sedan. Det innebär att hans perfekta karriäravslut med fantastiska You Want It Darker inte längre är något karriäravslut, och det stör.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Need for Speed - Split Vision

Under 2018 gick det inte en vecka utan att ett 80-talsdoftande svenskt släpp skulle recenseras. Hela mitt liv var tonsatt av synthar, trummaskiner och nostalgi för en tid jag inte själv har upplevt, och jag blev rätt mätt. 

Need for Speed är precis det - en svensk duo som hämtar sitt sound från 1980-talet. Men min första tveksamhet smälter ganska snart bort. Martin och Felix har en friare tolkning av soundet och riktigt starka melodier, och det är jag svag för.