Woody Allen
Cassandras dream

Match PointWoody Allen har den senaste tiden mest gjort skräp... |
Melinda och MelindaDe senaste 350 Woody Allen-filmerna har inte varit så där jättemycket att skriva hem om. Och så kommer den här. Jag har ingen aning om vad som har hänt. Borta är slentrianältandet och de papperstunna karaktärerna från [I]Small Time Crooks[/I]. Borta är de hastigt ihopraffsade ursäkterna till screwball-manus ([I]Curse of the Jade Scorpion[/I]) och ärligt talat ganska eländigapanikidéer som att göra |
Skorpionens FörbannelseTrött, tröttare, tröttast. Woody Allens senaste film Hollywood Ending finns på import-DVD i Sverige redan innan hans förra film, Skorpionens förbannelse ens hunnit upp på biograferna. Och man förstår att filmbolaget inte kunnat jobba upp särskilt mycket entusiasm kring det här spektaklet. Det här är en ytterst försumbar Allenfilm, slarvigt genomförd och med en bärande idé - själva sk |
Småtjuvar emellan

och Kulregn över Broadway
är väl de mest minnesvärda i den genren. Men redan 1969, i sin andra film Ta pengarna och stick
luftade han sin vurm för taff
Dur och moll

AntzDetta är en film för de som undrar hur mycket datoranimering har utvecklats sedan Toy Story och för den som inte kan få nog av Woody Allen. Antz är verkligen en briljant uppvisning i den senaste tekniken. Detaljrikedomen och färgprakten som utsmyckar myrstacken är hisnande, och scenerier där tusentals insekter patrullerar, arbetar eller dansar är verkligen en lektion i vad pojkarna som håller i ta |
Wild Man BluesBarbara Kopples dokumentär om Woody Allen är en av årets märkligaste filmhändelser. För hur ofta får vi se dokumentärer på bio? Och hur ofta får vi se dokumentärer om filmregissörer? Och hur ofta handlar dessa dokumentärer om något helt annat än filmskapandet?
Jag kommer inte på någon sådan film. Ingen annan än Barbara Kopples Wild Man Blues. Det är nämligen ingen dokumentär om filmaren Woody All |
KändislivMed uppåt trettio filmtitlar avverkade på trettio år kan Woody Allen numera betecknas som en industri. Jag hör till dem som kände att [I]Harry bit för bit[/I] bjöd på för mycket god gubbsjuka och humorbefriat, självhögtidligt egorunkande, och bestämde mig för att se [I]Kändisliv[/I] av den simpla anledningen att regissören den här gången inte medverkar själv.
[I]Kändisliv[/I] är ett rop på hj |