Det tog några års slickande på självkänslans variga sårskorpor, innan Kevin Costner på nytt vågade ta sig an regissörssysslan. Efter utskällda [I]The Postman[/I] (1997) och havererade mammutprojektet [I]Waterworld[/I] (1995) söker han sig nu tillbaka till samma vilda västern där han en gång i tiden så framgångsrikt dansade med vargar. Och om Costner till slut verkligen lyckats med något, så är det
Robert Duvall
Apocalypse Now Redux
Att återuppta bekantskapen med Coppolas [I]Apocalypse Now[/I] är trots filmens mörka tema på många sätt en behaglig uppgift. Här finns ett stort antal scener som gått direkt till filmhistorien -- helikopterattacken, playmate-uppvisningen mitt i djungeln, infernot vid Do Lung Bridge med krigets meningslöshet manifesterad
Gone in 60 seconds[I]Gone in 60 seconds[/I] är en av de där filmerna som marknadsförs med producentens meritlista snarare än regissörens, och när det som nu är Jerry Bruckheimer som producerar så känns det motiverat. Han är en sån som levererar filmerna som biografägare älskar. De som lockar publiken som man i USA kategoriserar som "young and stupid" - de där som man lätt kan vinna över med coola specialeffekter oc |
Aposteln
I mellanmjölkens land har farbröder gått i pension när de blivit så gamla som Robert Duvall. Men Duvall är gjord av annat virke, man blir kanske det om man har varit med i Koreakriget.
I Aposteln nöjer sig inte 67-åringen med att vara regissör, manusförfattare och exekutiv producent, han har dessutom en synnerligen sto
A Civil ActionÄnnu ett "courtroom drama" suckar nog en och annan. Och biodukarna har på sistone onekligen översvämmats av filmer med rättssalen som gemensam nämnare - Klienten, Juryn, Gingerbread Man, The Rainmaker. Listan kunde göras lång, även utan John Grishams medverkan. Inte att förundras över kanske, då rättegången bjuder på ett tacksamt upplägg, med en klar struktur och inbyggd motor. Grisen i säcken är |
Deep ImpactMimi Leder verkar ha gjort det till en specialitet att ta gammal skåpmat som passerat sämst-efter-datum och förvandla det till fullständigt ätbara filmsupéer. I [I]Fredsmäklaren[/I] tog hon en mossig historia om stulna kärnvapen som hotar hela världen och åstadkom en mer än godkänd debut. Här hotas världen istället av en komet stor som hela Manhattan, och det är med andra ord upplagt för förutsägb |
Fenomen"Vissa saker i livet kan helt enkelt inte förklaras" lyder den lockande undertiteln på pressmaterialet. Instämmer. Det är nämligen en gåta att John Travolta satsar sin efter Pulp fiction nyvunna kredibilitet på dylik dygna som actiontramset Broken arrow och denna "Hallå-Jesus-kom-tillbaka"-film. Travoltas samröre med den i Hollywood populära scientologkyrkan kanske kan ge en delförklaring eller så |
Passionens prisDen gamla fina idrottsklyschan "vilja men inte kunna" ser ut att finna sitt bästa sammanhang på länge i samband med Roland Joffes senaste film; här finns förvisso stora ambitioner, stora känslor och stooora ord, men fallet blir tungt och platt, och det är förfärligt långt och yvigt och saknar helt egensinne. Överspelet är omfattande och inte särskilt genomtänkt.Förlagan är Nathaniel Hawthornes pop |
