Det tog några års slickande på självkänslans variga sårskorpor, innan Kevin Costner på nytt vågade ta sig an regissörssysslan. Efter utskällda [I]The Postman[/I] (1997) och havererade mammutprojektet [I]Waterworld[/I] (1995) söker han sig nu tillbaka till samma vilda västern där han en gång i tiden så framgångsrikt dansade med vargar. Och om Costner till slut verkligen lyckats med något, så är det åtminstone att göra årets mest långsamma film. I de inledande scenerna gör Costners och Robert Duvalls ultramaskulina cowboys nästan parodiskt långa machopauser mellan varenda replik. När handlingen så småningom uppnår kryphastighet förstår vi att tystnad, heder och omsorg om husdjur är egenskaper som värderas högt. Liksom att män är män, kvinnor karga men älskvärda, och bovar lågliv med försmädliga hånleenden. Men just som man uttråkad sitter och dåsar till i biostolen kommer Den Stora Fajten. Det är svårt att säga säkert om den verkligen är så häftig som jag upplevde den, eller om den omständliga inledningen gjort mina sinnen helt värnlösa. För när gevärssalvorna till sist dånar igång blir jag liksom smått överväldigad över pang-panget. Costner har ansträngt sig till det yttersta, gunfighten skildras på ett febrigt, på gränsen till overkligt sätt, med en massa luriga bakhåll och vändningar. På sina ställen så estetiserad att det nästan blir komiskt när Costner radar upp sina skådisar i Cinemascopemässiga klassiska scenerier. För några minuter är jag en liten kille igen, sittande framför tv:n, storögt kollande på cowboyaction med andan i halsgropen.
Men lyckan är kort. De lite råare actionscenerna mynnar nämligen ut i ett slut som luktar betydligt mer tantromantik än fotsvettiga cowboyboots. Jag sitter förgäves och väntar på en ironisk blinkning, en tragisk twist - men istället går Kevin helt Harlekin i sin egen film.
Som formövning i klassisk westernestetik, eller ett experiment i utdraget berättande har [I]Open Range[/I] vissa poänger, men som ett allvarligt försök att uppdatera westerngenren faller den platt som insmickrande, uddlös och - faktiskt - sinnessjukt meningslös.
Open Range
Skådespelare:
Regi:
