Ralph Fiennes

Filmrecension: The Dig

"Till triumferande musik får man följa krökta ryggar med spade och borste i mulliga jordhögar. Det är föga underhållande och ännu mindre givande."

Wallace & Gromit - varulvskaninens förbannelse

En skallig, ensam slipovernörd som delar sitt brittiska småstadshus med sin hund - när man tänker efter borde Wallace vara en rätt sorglig figur. Det är lite [I]Plötsligt i Vinslöv[/I] över honom. Får han bara knåpa på sina uppfinningar och äta sin dagliga ost så kommer han aldrig att känna den melankoli som drabbar all

The constant gardener

Afrika var tidigare känd som "den mörka kontinenten" emedan dess otal kulturer var helt okända för alla utom sina miljoner invånare. Tack vare upplysningsframsteg och Schengen-avtalet delar nästan alla EU-länder nu gräns med kontinenten. I Sverige kan det till exempel illustreras av att kontinenten Afrika dyker upp på b

Kärleken checkar in

Man behöver inte bara vara nere med hip hopen. För också popfansen har senaste halvåret hoat med i Jennifer Lopez [I]Jenny from the block[/I], i hiten där glamourösa superdivan säger sig aldrig glömma att hon kommer from the Bronx. Mer än sångerska är ju Lopez faktiskt skådespelerska och här är så att säga den filmatis

Röd Drake

I och med [I]När lammen tystnar[/I] (1991) blev massmord på film en intellektuell fäktningsmatch mellan mördare och profilerare. Utan kemin mellan Hopkins och Foster skulle vi knappast ha sett [I]Seven[/I] fyra år senare, TV-serien [I]Profiler[/I] (1996) eller ungefär hundra direkt på video-filmer där Morgan Freeman rynkar pannan i regnet. En del av 90-talstolkningarna var intressanta, men i dem

Slutet på historien

Det här är en beige film. Lite musaktig, diminutiv, aningen svår att förhålla sig till. Det är i och för sig lika sant att det är en eterisk, gäckande och vacker skapelse, en framviskad historia om kärlek och religion i 40-talets England. Klart är att den ojämne men alltid stilsäkre regissören Neil Jordan tagit denna Graham Greene-bok och gjort ett slags hyllning till noirfilmen, med allt va

Hämnarna

Ni har sett reklampelarna på stan några veckor och nu är det dags för världspremiär på filmatiseringen av den engelska 60-talsserien The Avengers, en snäll agentberättelse som på skalan "raffinerade spion- och deckarintriger" hamnar någonstans mellan James Bond och Vi fem (The Avengers totalförbjöds i Sverige när det begav sig, vilket ter sig som en fundamental chock för de av oss som såg den när

Prinsen av Egypten

Animationerna är verkligen spektakulära, följsamma och, i de många masscenerna, överväldigande i sin teknik. Gigabyten för oss i en yster dans genom en av Bibelns mest återberättade hjältesagor, den som börjar i vassen och slutar på berget Sinai där Moses tar emot de tio budorden. Men är det egentligen något att yvas över? Och varför denna musik? Senare års Disneyfilmer har som bekant valt bort