"Wes Anderson har som alltid koll på sin stil."
Wes Anderson
Filmrecension: The French Dispatch
Ronja Larsson har sett Wes Andersons nya stjärnspäckade film.
Filmrecension: Isle of dogs
Många kommer säkert att vilja landsförvisa Isle of Dogs till filmindustrins motsvarighet till Trash Island.
Filmrecension: The Grand Budapest Hotel
"Ett parti Cluedo dramatiseras i ett mycket exklusivt dockhus." Wes Andersons senaste känns som en 90 minuter lång reklamfilm. På ett ganska bra sätt.
Den fantastiska räven
Wes Anderson har ett finstämt sätt att berätta om och se på livet. Plus att han har fadersissues som aldrig verkar gå över. Det förlåter hans slagsida mot manliga karaktärer:
Darjeeling Limited
Anderson gör det han gör. Igen. Dysfunktionella relationer i en...
Life Aquatic
Man måste beundra modet. Efter Royal Tenenbaums har nu Wes Anderson för första gången en chans att på allvar nå utanför den närmast sörjande fanbasen av glåmiga litteratur- och grafisk design-nördar. Med hela Disneys marknadsföringsbudget i ryggen.
Vad händer? Han spelar in en anal, skitmärklig pastisch på Jacques Coust
The Royal Tenenbaums
"Jahapp", sa min pappa när vi gick ut från visningen. "Det finns alltså en familj som är knäppare än vår."
"Nej, pappa", sa jag. "Det finns det faktiskt inte."
Poängen är här nu inte att försöka få högsta poäng i dysfunktionell-ligan, utan att min fars första möte med en Wes Anderson-film direkt fick honom att relater